Sitter ensam på fiket. Skit samma, det är som vanligt. I mitt jobb får man räkna med ensamhet. Svårare är det inte. Man söker också denna ensamhet. Vet inte varför? Mest för att den skapar en slags beredskap inom en. Att umgås, prata, snacka, är en viktig del av livet, men det är också en slags irriterande slöseri med livet.
Om detta, vet jag, kan man diskutera mycket.
Kommentarer
Skicka en kommentar