Från min generation.

Ny dag. Nya vinster och förluster. Min blogg var kul att starta igen. Tack för all respons, långt över 2000 läsare på ett och ett halvt dygn. Och tack Ni som deponerat. Nu blir man glad i lilla hjärtat.

Historien med Fotografiska fortsätter tydligen igen, ikväll. Märkligt, finns tydligen mycket att gräva i där.

Hela utställningssituationen   är en tråkig historia numera. Fotografiska som är arroganta. Moderna, Arbetets museum, som inte svarar på utställningsförslag. Jag avvaktar. Att göra en utställning med 30 bilder är ingenting. Jag har byggt upp med egna ramar, passerpatouter osv, men då det kommer uppåt 150 bilder blir det grymt dyrt. Räkna med att varje bild kostar 500 kr att ställa ut i ett format som är 40/50ramat. 100 bilder är femtio tusen kr.

Ewa Stackelberg är en kvinna att beundra. Hennes mod, hennes fotografiska arbeten och hennes sköna livsinställning. Man önskar fler var som hon.

Jag ska berätta en historia om henne. För många år sedan var jag på Sifnos, kände en hantverkare i Kastro, den gamla stadsdelen. När jag är där ser jag en väldigt vacker kvinna som ligger på en mur, med bara havet bakom sig.
- Fan, vilken kanonbild, tänker jag och smyger fram.
Då plötsligt reser sig kvinnan upp, Ewa,  ler mot mig och säger: Men, hej Micke. Vad kul att se dig här.

Som sagt, ikväll igen, Kulturnyheterna.