De osynliga åren
DE OSYNLIGA ÅREN. Det blir aldrig som förr… 19 december 2022 Twang, hette fiket. Första gången jag kom dit var då jag hade fått ett frilansjobb och skulle plåta en ganska stökig konstnär som bodde på Skånegatan. Intervjun tog väl två timmar, han konstnären, Peter Gahnström, kunde verkligen snacka. Han var i 80-årsåldern och jag kände igen hans namn från många utställningar från 70-talet. Efter två timmar tyckte han att vi skulle ta en fika, på hans dagliga kafé. Vi gick ut, kanske hundra meter, svängde runt hörnet och kom in på Katarina bangata, en vimpel hängde och förkunnade att Twang var öppet. Det var ett ganska slitet, lätt sunkigt kafé där bilderna delade vägg med gitarrer. Bakom disken stod en ung kvinna med grekiskt påbrå och i ett hörn satt ett gäng veteraner. Jag kände igen en och annan från gatorna, Hammarbys matcher och annat. Vi slog oss ner bland veteranerna och så började mina förlorade år på Twang. Jag bestämde mig för att skriva en slags dagbok om fiket och det här lät...