Lundell, Norén och Livet
Jag kom att läsa om Lundells Allt är i rörelse: En fotograf som får sin första pensionsutbetalning och funderar på vad livet handlar om. Det är en rörig bok men bitvis så bra. Jag var tvungen att gå in och läsa recensionerna. Det var verkligen en rolig och sorglig läsning. De flesta som skrev om boken känns som en typ av medelklassnobbar, sådana som man inte vill se någonsin. Och ändå skriver de om boken och ändå inser man att Lundell som författare klassar ut nästan alla som skrivit recensionerna. De har troligtvis inte ett skit att komma med själva, men OM man läser recensionerna och läser boken så får man en ganska klar bild av Lundell och Sverige. En sorglig bild. Lundell och jag är födda samma år, samma bakgrund, samma oro, samma ångest, samma oförmåga att bli nöjda, samma hat mot sveket som Sossarna bestått oss med. Vi är, jag är, helt förkrossad över samhällsutvecklingen. Det är som att vara en död krabba, ligga upp och ner och blir karvad i magen av nån girigburk som slevar i
.JPG)
