.JPG)
Livet är alltid en kamp. I alla fall om man lägger sig i livet. En del kan passera obemärkt, men i grunden måste man alltid lägga sig i livet. Inte lägga sig i som ett problem, utan se livet som en möjlighet.
Ibland tror man att man kan rymma, skita i, osv, men det hinner av en märklig anledning ikapp en med tiden. Det är som med fallet Respekt. Vem respekterar man? Inte den som är duktig på något, eller den som har pengar, eller är snygg. Respekt handlar alltid om ärlighet. Att en människa står för saker, säger saker som de står för. Många är duktiga, tex fotografer, men de vågar inte stå för något. Då får de heller inte respekt.
På tal om den sortens respekt så tycker jag en hel del fotografer ska sluta snacka skit, stå för saker, inte glida mellan spjälorna och hoppas att de inte ska synas.
Jag skaffar mig en egen agenda. De som står för något, säger något, gör något får respekt.
Det är det som är livet, kampen i livet. Att förtjäna sin respekt, eller erörvra sin respekt
Jag brukar jämföra människor med mynt. Vissa har inte fått en repa, inte varit med om något och gått som de vore inlindade i bommul hela livet. Dessa är mest värdefulla.
SvaraRaderaSedan har vi mynten som får sig en repa här och där, som än få slängas hit och dit och som inte har något värde alls. Det är i den här klassen min kropp är, de flesta arbetarna befinner sig i denna klass.
mvh
Morgan Larm