Från min generation.

Jag är väldigt nöjd med läget. Inslaget om Fotografiska, den lilla debatten som startade om stället. Fotografiska kommer aldrig att bli sig likt efter det här, för vi satte fingret på deras urusla personalpolitik, deras behandling av fotografer, deras urkommersiella attityd.

Allt det här är en sak. En annan sak är fotografikårens feghet. Hur ska man kunna ha respekt för fotografer som snackar vitt och brett om radikala saker, men direkt viker ner sig då Fotografiska kallar.

Det var frapperande på min Facebooksida. Oftast då jag gör inlägg där så blir det en massa gilla från olika frilansare. Nu, var de knäpptysta. Inte ett ord. När en kollega blir behandlad som skit sitter de och trycker i sina lådor. Varför gick inte några av de sk Stora Fotograferna ut nu och höjde sin röst?

Ni, de som så ofta sitter och gnäller i intervjuer om hur uselt det svenska fotoklimatet är. Hur usla de är som skriver om foto är? Ni som säger att utställningsverksamheten i Sverige är bedrövlig?

Var tog Ni vägen???


Nog om detta. Tiden går, men tro mig, en slags spik har slagits i en kista och många har visat sina rätta ansikten. Det är bra. Det gör luften lättare att andas.