Från min generation.

Fotografiska? Är förbannat less på hypen kring stället. Det finns ganska många svenska fotografer som tycker sig ha blivit dåligt behandlade av Fotografiska, men eftersom de är så rädda om sitt eget skinn så törs de inte berätta, men jag ska dra några exempel.

Eva Stackelberg blev erbjuden att ställa ut. Man kom väldigt långt i förhandlingarna, tid, plats rum osv, och så plötsligt anställs en ny planta på Fotografiska som säger till Eva att det blir ingen utställning.

Eva blir ju så klart redigt förbannad. Ett muntligt löfte måste gälla och det går så långt att Eva tvingar av Fotografiska ett avtal. Hon vill ju givetvis ha betalt för allt arbete hon lagt ner.

Fotografiska viker plötsligt ner sig och lovar skicka ett avtal. Jag har läst det, troligtvis det mest förnedrande avtal jag läst. Hon får ställa ut en dag(1) och för det får hon 1300 kr. Kontraktet är givetvis skickat för att jävlas med henne och för att kunna säga att man skickat ett avtal.

Eva gav ju så klart upp. Den typen av förnedringar står man ju inte ut med.

Jag själv var ner på några möten. Vi bestämde att jag skulle ställa ut 2013 och jag blev också ombedd att inte ställa ut någon annanstans under de två år som var fram till 2013.
Sagt och gjort.

Jag gick hem och började gå igenom mitt arbete, skrev ut ca 300 printar och gjorde mig klar tills vi skulle börja arbeta på allvar. Det var också sagt att Fotografiska skulle stå för materialet och sedan skulle vi givetvis gå igenom kontraktet osv,,,

Det gick en vår, en sommar och plötsligt blir jag uppringd, inte av min curator, utan av en annan kvinna jag aldrig sett eller hört. Hon säger bara att det är fullt, finns ingen plats för mig 2013, 2014, 2015, och förresten så måste hon tänka på publiken. Strömholm, Petersen och sedan Berg blir för mycket svenskt och svartvitt för Fotografiskas publik.

Okej, det var inte kul och jag skulle givetvis ha tvingat igenom ett kontrakt direkt, typ dag 3.
Jag levde kvar i mina föreställningar om den svenska ankdammen. Att vi som gör utställningar har ett slags schysst förhållande till gallerierna. Under de ca 100 utställningar jag gjort har jag aldrig haft ett enda problem med kontrakt, hängning, samarbete osv. Det har alltid bara vara roligt. Fotografiska var något annat. En otroligt otrevlig upplevelse.

Jag tackade för mig, gick vidare till Moderna. Där sover man. De har ännu inte lyckats svara på mitt utställningsförslag, trots två mail från min sida. Arbetets Museum är också en katastrof. Jag skickade för några år sedan tre utställningsförslag till dom. Inget svar. Då ringde jag upp chefen och frågade vad de höll på med? Han bad om ursäkt och lovade svara inom en vecka. Det var tre år sedan och fortfarande har han inte svarat.

Nå, jag har skickat mina utställningsförslag till kanske tio andra museer och fått fina, raka avslag.

Det är helt okej att få nej, men jag accepterar  inte att bli behandlad som skit. Fotografiskas behandling är den i särklass uslaste jag varit med om under 45 år som frilans. Moderna en katastrof och Arbetets museum ett grymt skämt.

Vad har jag dragit för slutsatster? Att det är helt meningslöst att försöka ställa ut i Sverige. Att jag aldrig kommer att sätta min fot mer på Fotografiska.