Jo, bilden med glasögonen, tog jag då jag flyttade till Lund, till min vindslägenhet med en hyra på 49 kr i månaden. På den tiden hade jag en Leica m2 med 35 mm vidvinkel och en Nikon f med 90 mm. Fotografi var en slags magi på den tiden. Jag levde foto, jag sov med kamerorna, jag älskade mörkrummet. Jag skulle göra karriär som fotograf.
Jag pluggade samtidigt som jag hankade mig fram med småjobb som fotograf. Jag plåtade arkitektur, dörrar, gjorde reklam för barnvagnar och ett och annat reportage. Med tiden,runt 1978 började jag leva helt på att göra reportage.
Leican var ren magi. Kanske inte den bästa kameran alla gånger, men bara att ha den i fickan gjorde att man växte. Jag har aldrig träffat på en kamera som ger mig så mycket magi som den kameran.
Det var en slags spänning varje gång man framkallat en film. Jag kollade alltid på filmen medan den fortfarande var blöt, så bråttom hade man för att undersöka materialet. Om det blev något, som vi sa.
Med tiden blev jag en skicklig kopist, många har uttryckt beröm över mina svartvita utställningskopior och jag har fortfarande en del kvar. De är pärlorna bland mina bilder.
Den andra bilden, från 2012, är tagen med min Panasonic, GF1. Det är en bild som är tagen i en tid då magin försvunnit. 2006 började jag med digitalt och jag kan säga att redan från början försvann magin. Jag ser många fördelar med det digitala, men allt blir sämre. Framför allt försvann magin direkt. Det är som att gå från en tjocktv till en platttv. Skillnaden i bildkvalitet är makalös Tjocktvn segrar med hästlängder. Allt som visas på en platttv ser ju bara konstigt ut. Precis som med digitalkameror, ju dyrare desto sämre dessutom.
Magin har försvunnit. Visst kan man fixa till med silverexef, men vem känner en stolthet över det. Du glor på ett antal alternativ, trycker på en knapp. Tristare kan det inte bli, den sk hantverksskickligheten flyger ut genom fönstret utan du vet vad som skett.
Just den här avsaknaden av magi saknas idag inom fotografin. Det går fort, alla är fotografer, inget skrymsle fotograferas inte, allt ska upp på bordet, men magin saknas.
För mig dog fotografin 2006, samma dag som jag skaffade en digitalkamera.
Varför håller jag på då? Jag ser bara en väg att gå vidare, att göra små, svarta böcker, med texter och bilder, där jag försöker behålla magin, där bilderna inte tillåts växa för mycket för det tål inte digitala bilder. Så fort de blir för tydliga, tappar de magin.
Så enkelt är det.
Kommentarer
Skicka en kommentar