Idag regnade det. Vackert, vackert, jag känner hur vinteranden kommer in i mig. Man börjar bli lite halvgalen. I backen var det flatljus. Det är det värsta.
Vi snackade om asa. Jag tycker min gräns går vid 1600. Mer än det är fubb, fusk, att ha en kamera som klarar 25000 asa känns ju bara löjligt. För enkelt, helt enkelt. Livet måste innehålla svåringheter.
Ja, det var dagens visdomsord. Livet måste innehålla svårigheter.'
Ola, det går
SvaraRaderaNÄr jag bodde i Göteborg fanns det ett gammalt fint Café som hette Brutigams, med ett tyskt u. Här samlades många äldre lite finare herrar och damer och så jag.
SvaraRaderaVet inte varför jag gillade detta ställe, men det var något exklusivt med det, fint och framförallt annorlunda mot fiken i Växjö. Stället revs, in flyttade Dubliners, kaffet byttes ut mot öl, caféts äldre besökare byttes ut mot yngre och skrikigare, jag slutade gå dit. Sedan har det inte funnits något direkt Café som har varit bra. Allt handlar om atmosfären. Det fanns en film på TV som hette "Röd snö eller något sånt". Med Thomas von Brömsen och i den norsk/svenska serien fanns det en präst. Denna präst brukade spela piano på Brutigams Café i Göteborg. Lugnt och behagligt, vad jag vet så tog jag inte en enda bild, vet inte varför för kameran var ju med mig hela tiden. Inte en enda bild annat än i mitt minne.