fredag 30 november 2018

Haschtagga eller ej


Vintern kommer. Förr var det lyckans tid för mig. Det var då jag hade betalt för att åka skidor. Femton ljuvliga år levde jag på att åka skidor och ta lite bilder i skogen. Nu är det slut, sedan två år tillbaka är det slut. Det är deppigt och jag har inte pengarna att åka och leva på skidor. Det kostar mycket och det kräver sin tid.

Det är kanske därför jag känner en slags trötthet idag. En riktig jävla sorgsen trötthet. Vad fan gör man nu, liksom.

En polare gick ner tre kg på att sluta med godis osv,,,kan det vara något? Får man dricka vin i alla fall?

Frågorna är oändliga och svaren obefintliga. Jag ska inte skriva om politik för polarn i Portugal får spel, men hur fan tänker C och L, som lägger fram krav på S om att dom ska bli mer höger än moderatjävlarna  om de ska kunna regera tillsammans. Samtidigt ylar MP om att de minsann ska var med och V vet vi ju måste vara med, även om C och L någonstans gömt den frågan i garderoben.

Så frågan är fortfarande: Vad gör jag nu? Vad gör vi nu?

Haschtagga, säger någon. Varför haschtaggar du inte dina bilder på Insta så du får större publik? Jag kollar en del haschtaggar, ni vet tex dom där bnw, typ,,,blablaba,,,ja, kanske två tusen skitbilder och så går det på. Den ena haschtaggen efter den andra. Tusentals skitbilder. Jag tror haschtaggen, schysst namn för övrigt, kan vara till lite nytta, men det står inte i proportion till kvaliteten. Strömholm sa en gång att han hellre var fotografernas fotograf än stort allmängods. Det kan ligga något i det, tror jag. Är nämligen inte säker på något.

Anders Petersen kommer med en stor utställning i Maj. Sthlm är på modet just nu. Man kanske skulle dra iväg en hundrabilders Stockholmsutställning? Finns det någon som har ett galleri?

Kärleken är blind... eller är det förälskelsen

 Det här är Thomas Malmsborg som jag mentorat ett år. Nu har han avslutat, gjort en bok, strålande arbete. Han finns på Insta. Är du intresserad av att jag ska vara Mentor åt dig ett år, så hör av dig om villkoren.
 2018, blev ju ett år som jag inte hade räknat med. Jo, jag hade räknat med att operera bort min prostata och cancern med den då jag fyllde 70.Nu fick jag göra det ett år innan och sedan en månad senare fick jag operera bort en njure. Men, skam den som ger sig. Jag gjorde en bok på nätet,,,

 Kärleken är blind, eller är det förälskelsen. Mitt hjärta är i alla fall fyllt av kärlek och min blick söker kärlek. Thats all, trevlig fredag.












Grabbarna grus, man älskar sina vänner och kollegor. Alla har betytt mycket på sitt sätt.

Textböcker

http://www.blurb.com/bookshare/app/index.html?bookId=5668568

 http://www.blurb.com/books/2143944-historien-m-ste-ber-ttas

 http://www.blurb.com/books/3392477-dagar-utan-mening-micke-berg

http://www.blurb.com/books/3758187-betraktelser-2006-2012-micke-berg

torsdag 29 november 2018

Vi som älskade varandra så mycket








De flesta av de här bilderna kom till då jag gjorde ett reklamjobb för fina Kameradoktorn. Den här affären som betydde så mycket för oss under så många år. Det var alltid bästa servicen och roligaste människorna. En dålig sak med det digitala är ju att man aldrig behöver besöka en fotoaffär.

onsdag 28 november 2018

Florens






Jag gick igenom alla mina pärmar för en sista gång i livet. Det slog mig så tydligt att om man ska göra tex en bok på hundra bilder med sina allra bästa bilder, så måste alla bilder vara IKONISKA. Det duger inte med komplementbilder. Det finns bilder som lever i sin egen självtillräcklighet och så finna det bilder som är komplement.
De här bilderna är en slags komplement. Det var en intressant tanke.
Jag var i Florens och tyckte inte alls om staden. Florens var säkert en fantastisk stad för 150 år sedan men nu är det ju ett jävla jippo. Har aldrig sett mer turister på samma fläck. Jag försökte cykla och det gick dåligt. Jag önskar att jag hade fått ur mer ur staden, men efter 14 dagar gav jag upp.



De två sista bilderna är väl ett bevis på att kärlek kan uttryckas på många olika sätt. Jag tycker det är fascinerande att jag plåtade den understa med en liten digitalkamera utan sökare och med jpg och svartvitt inställt. Det är rent skitsnack att det inte går att plåta action med en liten skitkamera. Allt går.

Min älskade familj, ett minne i all sin enkelhet










onsdag 21 november 2018

Skopan och Gudrun






Skopan hänger i fönstret. Hon är kvar på Naxos med sin kattpolare, Fräsarn, eller som vi kallar henne, Gudrun.

Det är fortfarande varmt på ön, folk badar. Själv var jag i Norrland med vår bilpoolsbil, Stockholms bilpool. Rekommenderar varmt en bilpool. Du lånar en bil bara då du behöver den.

Det märks dock att det är Stockholmare som driver den. Dålig koll på vinterdäck, kändes som europeiska vinterdäck. Jag fattar inte att de får säljas i Norden. De är chanslösa på riktigt norrländskt vinterväglag. Det är bara dubb som duger, men det var en märklig känsla att gå i minus fem och ha nordanvind och veta att katten låg i solen på verandan på Naxos.