Vänta, nytt, avstå
Hon ställde nämligen inte ut något gammalt av mig. Det skulle vara nytt.
Det fick mig att fundera på en massa.
Nytt. Vad fan är nytt?
Jag har massvis med nytt. Jag gjorde tre böcker alldeles nyss med nytt, men ingen upplever det som nytt.
Nytt är det som ingen sett. Okej, för mig tar det mig fem år att få ihop 100 bra nya bilder, varav hälften är okej och 25 är kanonbra. OM det ska vara nytt så får man mörka det materialet i fem år.
Funkar det? Kanske?
Sedan, till nästa enkla konstaterande: Vare sig man heter Micke Berg, Strömholm Petersen osv så är det de gamla bilderna som folk vill se. Det är bara att se på Insta tex. De gamla bilderna plockar hem otroligt mycket mer cred än det nya. Varför är det så?
Ta Petersen, de flesta vill se Lehmitz. Varför? För att det är bäst. Svårare än så är det inte. Kolla på Fotografiskas Sthlmsutställning. Vilka bilder lockar mest? De gamla, tex brobilden. Grymt bra. Ta samma bild idag över Skanstullsbron. Helt ointressant. Gamla bilder lockar mer än nya.
Bilder måste ligga till sig, ibland, eller oftast.
Jag tycker tex den Strömholmare man satte upp på Mindepartementet är den bästa jag sett efter Doisneau, de senaste åren. Vad då nya bilder? Svingamla, om Ni ursäktar.
Jag är nog lite omodern. Just nu pågår en massa samlingsutställningar och jag har sagt det förr. Det är svårt att komma in i dom. Det spretar för mycket.
Vad vill jag komma med det här? Jo, det är klart att ett Galleri behöver nya bilder, inte för att dom är bra utan för att man behöver omsättning, både bildmässigt och ekonomiskt.
Så vad kom jag fram till? Om jag ska komma med nya bilder blir det tyst i fem år. Jag publicerar inget på fem år. Om det blir bra eller ej? Det vet man inte, men det blir tyst. Är den tystnaden värd att eventuellt få ställa ut nya bilder?
