Juldag

Mullvadsoperan. 1978. Vivi på styltor. Det här med att göra teater på styltor är ju vanligt vanligt i tex Spanien. Varenda fiesta brukar ha stora dockor som går på styltor.Vivi ser ut som en korsriddare och jag spanar på människorna som står runt omkring. Jag minns dem alla men vet ju knappast var alla är idag. En och annan kan jag träffa på gatan på Söder, men de flesta har nog försvunnit någon annanstans.

Läser om Trump. Polarn sa på fiket att det är ju inte klokt vad det skrivs om honom, men jag kan förstå det. En galning som blivit president, en galning som är totalvidrig och helt håller på att tappa greppet. Det är som den värsta såpoperan, men tyvärr en såpopera med seriöst farliga effekter för världen. Det man också kan se är att det helt klart och tydligt är på väg en nedgång i världsekonomin.

Det är många grejer som jag inte fattar. Miljön tex, den måste ju räddas och många har klimatångest. Om man då tittar på tabeller så ser man ju att Sverige ligger enormt bra till, vår del av nedskitningen är ju väldigt liten och det spelar ju ingen roll vad vi gör om inte de värsta nedskitarna sätter igång på allvar och då snackar jag om USA, Kina, Ryssland, Indien, Australien o några till. De skitar ju ner  mycket mer än tex Sverige. Det betyder ju inte att vi inte ska anstränga oss men totalt sett så är ju vår nedskitning lite damm i hörnet i jämförelse med skitberget som de nämnda länderna presterar.

Polarn sa igår att kör igång kärnkraftverken och sälj iväg till alla som sysslar med kolkraft, så vi får bort kolets nedskitning. Ligger en del i det, även om vi alla vet biverkningarna, men alla vet ju också att solceller är grejen, framtiden.

Ja, vi lever verkligen i präktighetens och rädslans tid. Jag tycker det vore viktigare att leva i lustens och lyckans tid men det är väl för farligt?