Får jag spekulera...
Vinter.
Jag får en tid över. Funderar. På vad som fungerar och inte fungerar.
Jag undrar över hur det ska gå. Allt mer näthandel. Allt fler butiker lägger ner. Näthandel är fruktansvärt dåligt för miljön.
När kommer de gula västarna till Sverige? När som helst, faktiskt. Det finns inget kvar av socialdemokratin. Löven har väl gjort alla fel man kan göra, där det största felet är att samarbeta med högern och till högern räknar jag alla borgerliga partier.
Om vi går tillbaka till Frankrike så har Macron gjort samma fel och det har skitit sig fullständigt. De kan inte svara på vad de som har det lite sämre ställt vill ha.
Själv känner jag så tydligt, så fruktansvärt tydligt, hur min älskade stad Stockholm allt mer blir ett rikemansreservat. Så hemskt är det. Det är som med politiken. Man känner sig inte hemma någonstans. Och det har eskalerat något fruktansvärt de sista tio åren.
Jag snackade om det med en polare. Hur vi ofta kunde ses nere i Kungsan och fika. Vi var massor med människor som kunde ses nere i Kungsan och fika. Idag hinner inte folk, eller de har inte råd, eller det har gett upp att bo i stan. Kvar blir en slags robotar som tagit astronomiska lån men inte hinner leva, bara jobba.
Man kan ha kul på jobbet men det har blivit ensidigt. Staden har blivit en klyfta, staden har ingen gemensam själ längre.
Jag är kanske tjatig, men jag känner redan att jag är beredd att försvinna härifrån om det ska fortsätta på det här viset. Det måste bli en ändring, en ändring som gör att vi ler åt varandra, känner en lycka över att vi finns till för varandra.
Jag får en tid över. Funderar. På vad som fungerar och inte fungerar.
Jag undrar över hur det ska gå. Allt mer näthandel. Allt fler butiker lägger ner. Näthandel är fruktansvärt dåligt för miljön.
När kommer de gula västarna till Sverige? När som helst, faktiskt. Det finns inget kvar av socialdemokratin. Löven har väl gjort alla fel man kan göra, där det största felet är att samarbeta med högern och till högern räknar jag alla borgerliga partier.
Om vi går tillbaka till Frankrike så har Macron gjort samma fel och det har skitit sig fullständigt. De kan inte svara på vad de som har det lite sämre ställt vill ha.
Själv känner jag så tydligt, så fruktansvärt tydligt, hur min älskade stad Stockholm allt mer blir ett rikemansreservat. Så hemskt är det. Det är som med politiken. Man känner sig inte hemma någonstans. Och det har eskalerat något fruktansvärt de sista tio åren.
Jag snackade om det med en polare. Hur vi ofta kunde ses nere i Kungsan och fika. Vi var massor med människor som kunde ses nere i Kungsan och fika. Idag hinner inte folk, eller de har inte råd, eller det har gett upp att bo i stan. Kvar blir en slags robotar som tagit astronomiska lån men inte hinner leva, bara jobba.
Man kan ha kul på jobbet men det har blivit ensidigt. Staden har blivit en klyfta, staden har ingen gemensam själ längre.
Jag är kanske tjatig, men jag känner redan att jag är beredd att försvinna härifrån om det ska fortsätta på det här viset. Det måste bli en ändring, en ändring som gör att vi ler åt varandra, känner en lycka över att vi finns till för varandra.