Det oväntade ögonblicket

Det oväntade, väntade ögonblicket. Jag älskar att vara på rätt avstånd och känna rätt vibration. De oväntade, väntade bilderna är de bästa.
Jag är alltid beredd, men det syns inte. Jag ser inte ut som en fotograf men de flesta förstår det då jag tar upp kameran för det går på en hundradels sekund. I samma rörelse som jag tar upp kameran tar jag bilden. Jag siktar aldrig. När man siktar blir alla nervösa, allt faller, allt blir fult.
Då blir det något annat, ett porträtt och det är också bra, men jag tar aldrig porträtt. Jag tar de väntade, oväntade bilder.

På något vis är jag en skallerorm, en snäll sådan, som väntar på läget, fastän det inte syns att jag väntar. Det är härligt. Det är ett slags skumrask och sedan gäller det att vara så snabb att de inte fattar att ett kort togs. Skallerormens filosofi.