Strax före jul, den stora tröttheten

Dagen före julafton eller är det två dagar? Jag känner mig rent utav deprimerad. Jag vet att det är farligt att skriva att man känner sig deppig för då kommer det alltid någon och gör det till en livskris. Det fäster på folk att man deppar. Depp fäster mycket mer än att man är lycklig. Det är som folk vill ha depp, troligtvis för de behöver det själva.

Träffade två underbara unga kvinnor igår som bor i Aten, men har sina grekiska föräldrar i Sverige. Vi satt och försökte reda ut varför det är så otroligt mycket enklare att leva i Grekland, som är ett riktigt krisland, i jämförelse med Sverige. De hade både den åsikten att det var folk ute, det var inte mörkt, man pratade med varandra.

Sverige har blivit så enormt gnälligt, det är ju fan inte klokt. Och alla är så känsliga och så lättkränkta. Jag har gett upp Facebook, tex. Allt blir förvridet efter tre kommentarer. Hemskt, det suger skiten ur en.

Nå, jag är väldigt glad över bilden från Mullvadsoperan. Jag hade glömt bort den, se inlägget under det här. Bilden är ju helt ikonisk. Fantastiskt fin om ni frågar mig. Sedan längtar jag så till Grekland, precis som de två unga tjejerna, till livet utan gnäll och kränkningar.

Haha, jag vet vad vissa tänker, men Sverige är ett fantastiskt U-land då det kommer till umgänge människor emellan.

Jag trodde inte Trump kunde vara så galen som han är. Det är ju faktiskt hemskt. Han är som en kränkt barnunge och jag tycker mig se hur nätet kring honom faktiskt blir allt starkare. Jag undrar om inte han får sparken snart? Karln är ju sjuk i huvudet, en slags psykopat.

Vi får se,,om två dagar är det julafton.