När natten kommer...
Fotografi kan vara så mycket. Det kan vara det här nära, känslomässigt närvarande, typ Petersen, Lyon, mfl, och sedan kan det vara det som är precis tvärtom.
Koudeka är verkligen en man att fundera på. Idag 80 år, med en stor produktion bakom sig. Hans första bok, Gypsys, var ju mycket nära och hans 20 mm objektiv gjorde ju att allt kom ännu närmare. Fantastiskt sug i den boken, sedan kom han aldrig tillbaka dit. Exile är mycket mer betraktande med Leican och 35 mm, finns egentligen inte en bild med närvaro, men den är ändå fantastiskt bra för han överför sin egen känsla av ensamhet in i bilderna. Grymt bra bok men efter Exile och då snackar vi väl om 30 år??, har han inte haft en enda människa på bild och ändå är det helt makalöst bra. Den grafik han jobbar med i sina bilder är knivskarp och han har också ett politiskt, nästan antropologiskt anslag i sina bilder.
Nära, borta, det kan vara lika bra. Märkligt.
