Höken och Mariatorget
Höken var på den tiden, kanske var det 80-tal, en legend för sina fina väggmålningar. Små, illegala saker och ingen visste vem som gjorde dom, mer än att det var en som kallades Höken.
Jag gick varje dag förbi den här målningen i Mariatorgets tunnelbana och det otroliga var att ingen skrubbade bort den på flera år. Den var så underbar.
I alla fall började Håkan och jag leta efter denne Höken, vi var ju reportrar. Det tog oss ett tag att hitta honom. Han boxades och han var tungviktare och jag minns fortfarande hans fina leende nu när jag skriver detta.
Vi satt i omklädningsrummet på boxningslokalen och snacka då någon sa: Micke, du väger ju tjugo kilo mindre än Höken men du kör ju karate, varför sparrar ni inte . Det lät kul och vi snörde på oss handskarna och gick upp i ringen. I början var det kul, sedan kom Hökens tränare och skrek åt Höken: Vad håller du på med? Han tyckte väl Höken skulle släppa ur mig ur ringen eller så tyckte han Höken boxades kasst. I alla fall blev det en jävla holmgång o Höken drog in mig i ett hörn och pucklade på mig rejält och jag tänkte: Jag sänker den fan med en spark, men innan tanken var över, slog han ner mig.
Ja, där kunde det ha tagit slut, men Höken och jag kom att ses ofta efter det. Han rörde sig över Söder hela tiden och varje gång bad han om ursäkt för snytingarna han delat ut. Senaste gången jag träffade honom, för något år sedan, bad han fortfarande om ursäkt.
För mig är det ett fint minne och framför allt idag, då jag hittade bilden bland mina gamla negg, så mindes jag den fina känslan av att varje dag få se hans underbara målning på Mariatorget.
I övrigt så har jag själv en inristning på en vägg i tunnelbanan, Fridhemsplan, ett Mullvadsmotiv.
