2003, tror jag, men lägg märke till hur rätt man låg i tiden, som idag, typ

Bull drog ned o kollade på Planket .Bill låg kvar i solen o sola. Planket??? För första gången i Plankets historia verkade presentation, varför man valt en bild, vara lika viktig som bilden. Ni vet,,typ,,"för att han tar så starka och viktiga bilder".
Okej,,,visst en del bra bilder, men kör in två fingrar i skithålet, rör om o lukta,,,det var Bulls åsikt om Planket 2008.

Bull gick tillbaka till Bill i solen. De började snacka om en människas förändringar. Hur en man kan bli en annan, mogna, få andra åsikter, vilja fördjupa livet med en kvinna o hur jävla svårt vissa kvinnor verkar fatta att även en man kan förändra sig.
Kvinnor förändrar sig hela tiden, vikt, volym, mode, hår, tankar
o vi män följer med kvinnorna, lyssnar,,,men OM vi män utvecklas så får brudarna fnatt,,men Herregud,,,du sa ju så här 2003,. fattar du inte,,,vad ska jag tro på?
Herre Gud, vad ska vi män o kvinnor tro på? Det vi ser framför oss, givetvis, det som sägs nu, givetvis.
När Bull sagt det kollade Bill på honom.
- Fan, sa han,,,börjar känna igen den gamle Bull, nu jävlar rockar det ..o då slet Bull fram fingrarna han roterat i äschelhålet o lät Bill lukta.
- Fan, sa Bill, det luktar mögel o plank.

Jag ligger på en sten. Bill ligger bredvid mig, ser ut som en brun snok, har just återvänt från Toscana. I vattnet simmar två kamrerstyper. Långsamt o det tar fyra minuter att passera vår klippa o jag måste lyssna på deras aktiesnack alldeles för länge. Dessutom snackar bara den ene, den mest välgödde. Den andre liraren klapprar med käften, håller väl på att drunkna? Dom passerar o man får lugn o ro i själen.

Staden börjar vakna till liv. Under hösten ska jag skriva om Erstagatan. Det är en kort gata, säg tre hundra meter, börjar vid en mur, där en polare försökte ta livet av sig för tjugo år sedan. Han hoppade över muren, hoppades mula mot asfalten på kajen, femtio meter ner, men hade sådan otur att han fastna i ett stängsel o överlevde. I dag är han glad tvåbarnsfar.
I andra ändan på Estagatan, där jag bor, finns en lindrigt misshandlad kiosk. Den har funnits där så länge jag bott på Söder, sedan 1970. Kiosken är vind o trött och sköts av några invandrarkillar som snackar snabbt o har noll koll. Vi kan väl säga att kioskens framtid är utdömd?
Det är här jag lever o det är här höstens historier ska utspela sig.

Bill och Bull ligger lugnt på klippan, kamrerstyperna har sjunkit och en mamma kommer med sina små barn.
- Jag är rädd, ylar den ena ungen, jag är rädd, ylar den igen.
Bill och Bull glider ner i vattnet som två solröda tomater(krokodiler) simmar över sjön, hittar en ny klippa, ett nytt snack, ett nytt grepp om verkligheten.

Det finns en scen i Jh Engströms film om Anders Petersen som berör mig djupt. Den åldrande mästaren har tagit några virrar o rökt för många cigg o plötsligt säger han.
- Jag är trött, jag känner mig ensam,,,,
I den meningen, som kanske inte var helt rätt citerad, ligger hela hans livs smärta. I över fyrtio år han han mejslat fram sitt mästerskap, sitt helt makalösa mästerskap, genom lust, äventyr o olika typer av möten. Nu är han trött o ensam, själens mentala bakgård.
Priset, en del av priset, för att bli en av världens viktigaste fotografer. Också ett pris som betalats för det kanske inte funnits något annat val i livet?

Varför är priset så högt för att bli bra? Varför denna ensamhet, denna ensamhet som lett så långt. Alla dessa äventyr o i slutändan ändå ensam. Denna speciella ensamhet som det innebär att ta spjärn mot sig själv hela tiden. Jag känner givetvis igen det hela hos mig själv. Det är därför jag skriver om det.

Jag fattar inte när vilan ska dyka upp? Med döden? Kanske? I alla fall, en mer självskriven kandidat till årets Hasselbladspris än Anders Petersen finns inte.

Har ni sett Rossi, moto-gpföraren. Han kör sin motorcykel med en elegans o skönhet så man dånar. Det är som att se skidåkaren Bode Miller åka störtlopp i 140 blås. Man tror dom ska köra ihjäl sig när som helst, men man glömmer kunskapen. Alla dessa år dom tränat, kört, övat, ramlat. Dom är superproffs.

Ta Bode Miller, växte upp i hippiefamilj, byggde sina egna skidor, klart en sådan kille blir världsmästare en dag. Eller se Rossi rycka upp hojen på bakhjulet i 230 blås på rakan då han passerar mållinjen.

Det är sånt jag älskar: Kunskap, kunskap. Jag avgudar allt som bygger på att man KAN, har tränat, prövat,misslyckats och ändå har en slags ömhet, en slags respekt för andra. Helt enkelt en schysst inställning till livet och andra människor.
Även om Ni inte gillar sport. Kolla Bode Miller på tvn i vinter, eller kolla Rossi. Det är som att se Picasso, läsa Henry Miller eller höra på Neil Young. Rent mästerkap, en känsla som frigör själen o inget annat.

Det här med vikt har alltid varit känsligt. Igår tyckte en jag gått upp, en annan att jag blivit smal. Man blir konfys.

Morsan grät över mig då jag var liten: Mikhael, snälla, ät upp gröten o jag blåneka.
Sedan på den här tiden då jag var photojournalist, reste omkring som en blådåre i världen o kom hem från ngt tjottahottaland, mager o jävlig, långhårig o galen.
Då sa alltid tjejerna på Mira: Men herregud Micke, så smal du blivit o då kände jag mig alltid: Mamma, kom o hjälp mig, svag o mager.

Nej, nu vet jag inte. Ska det bli fläskkotletter igen? Å andra sidan tyckte Gunnar Smoliansky, vars utställning jag bevittnade igår, att jag lagt ut. Det är kanske dags att gifta sig? Då verkar det som man får bli hur fet som helst?

Om jag var diktator så skulle jag försöka föra över all konsumtion från varor till ideer, tankar, konst,. Jag skulle sätta upp en lag som förbjöd folk att köpa grejer. Köper du en bil, en tv, en dator en mobil, så får du inte köpe en ny igen, på säg fem år, osv, beroende på vad det är för vara. Jag skulle inte tillåta folk att köpa nya kläder varje år. På något vis skulle jag vilja föra över konsumtionen till det som rör vår hjärna o vårt hjärta o inte sliter på miljön.

Jag skulle se till att alla som vill köpa jeepar osv, fick förklara varför? Behöver dom bilen i jobbet? Är dom bönder? Precis om en jägare som köper en bössa måste ha en licens. Jag skulle ge alla som cyklar till jobbet 500 kr i löneförmån. Jag skulle radikalt tvinga bort köttindustrin. Fiske skulle förbjudas i fem år
Jag skulle inrätta en lag för lika lön för lika arbete. Jag skulle förbjuda bostadsrätter i stan. Alla som köpt sina fick tillbaka pengarna för samma belopp som man köpte dom. Hyresnivåerna skulle sänkas drastiskt.

I skolan skull man satsa på lärarna, bra mat och kultur.Flyget måste fasas ut o ersättas av billiga tåg. En resa mellan gtbg o sthlm får kosta max 1000 kr t/r. Jag skulle införa sex timmars arbetsdag för barnfamiljer, det skulle gå utmärkt om hyrorna sänktes. Det fick bli en rejäl översyn av maten. All mat som inte kunde motiveras ekologiskt, har för långa transporter, fick inte säljas,( kaffe undantaget).
Det Ni,,,Nå ,. vad tycker NI? Och detta skrev jag för 15 år sedan, FUCK.