Käre Christer och kockjobbet

Bill är tillbaka i stan. Bull hänger på. Dom sitter på ett ställe som kan uttalas som Louiloui. Det är skitbra. Dom snackar kvinnor. Som alltid. Fattar kvinnorna inte att livet är kort, att det gäller att njuta medan kroppen fungerar? Dom dricker sitt kaffe. Det är moln över staden. Henry Miller ligger i sin grav. Bill vandrar hem, han bor rakt över gatan. Bull har en backe framför sig, mot Vita Bergen. Det är en vacker väg. Bull tänker mest på inträngandet, hur ljuvligt det är. När han kommer hem har himlen mörknat. Han tar en bild, som en bild av själen, sedan skrattar han.

Tänker på Christer Strömholms beskrivning av varför han fick jobb som kock på en båt i Tanger: Jag kunde skjuta med en kulspruta.
Eller varför jag blev fotograf? Jag bröt armen och lånade en kamera.
Allt finns där, allt är möjligt. Kollar i Larry Clarks Tulsa och Tennage lust,,,bra drama i vissa av bilderna, eller Danny Lyons familjebilder. Älskar dom, handlar om ett annat liv. Att han sedan flyttade tillbaka från New Mexiko, skild och bara en orm med sig som sällskap är en annan femma. Det var en dröm som genomfördes o det syns i bilderna. 

Midsommardag. Vaknar kåt som en valross. Närmaste, skönaste kroppen är en kilometer och fyra kodlås bort. Shit. Livet har egentligen bara två viktiga ämnen: Älska,knulla, älska,knulla och möjligtivis en gnutta arbete. Vem fan behöver hobbies om man får mycket sex? Jag har två hobbies: Sex och sol.
Lyssnar på duvorna. Det är ju fan patetiskt, men så är det. Dom kurrar, har som en påse med stenkulor i kistan. Kåta är dom jävlarna också o alla hoppar på alla.
Solen dyker upp, det var som fan. Innan jag hinner reagera är den borta igen. Midsommardag, sa jag att det var det?