torsdag 3 januari 2013



När jag var liten ville jag heta Micke Mountain, eller i alla fall Micke Montagne. Jag trodde min pappa var same. Han var järnvägare.

Jag hör min sons röst över vinden. Det viner från tunnelbanan på Skanstullsbron. Det droppar regn i stora stan.

När en vuxen man är ledsen finns det bara två alternativ. Sjukdom eller äktenskapshaveri. Jag är gammal nog för att aldrig bli lurad, även om jag låtsas ibland. Min son säger att läget är lugnt. Jag tror honom. Han är ung nog att tro det. När en ung man är ledsen är det bara avsaknad av livserfarenhet som talar.

 Min son säger läget är lugnt. Frågan är när brådskan sätter in? För vissa när målflaggan hissas. När det bara återstår upploppet. De, som tror på brådskan, som inte inser att brådska skymmer sikten, de tror också bara på ett liv.

 När en vuxen man är ledsen finns bara två alternativ. Det kan vara bra att veta om man tror något annat.