Annars var det kul att gubbarna skickade en hälsning här på bloggen. Jag fick ju en kamera så nu är jag i farten igen.
Såg Ernst Billgren, intressant att vi har så mycket gemensamt. Aldrig träffat våra pappor, egentligen heller tänkt så mycket på det. Jag hade en bra styvfarsa, det räckte långt. Våra morsor blev med barn väldigt tidigt och både Ernst B och jag har gått vår egen väg. Aldrig passat in någonstans, någonsin.
Jag tycker mig aldrig ha passat in någonstans, inte nu heller. Jag passar verkligen inte in i fotovärlden. Fan, vilken trist och trångsynt värld. Jag vill ha mer space, Henry Miller och sådana typer intresserar mig. Ja, även Ernst Billgren,typer som tänker: Vad är det sämsta jag kan göra och sedan gör det.
Lilla Blå skickade mig en U-tubefil med Henry Miller, även om hon inte kan skilja honom från den Miller som hade ihop det med Marilyn, Miller, dramatikern, Ni vet.
Sista meningen var fin, massa syftningar, men i alla fall. Jag gillar Henry Miller, hans underbara flöde. Nästan alla fotografer, 99 procent, saknar flöde, de stoppar upp, fastnar i konventioner, fastnar i det tekniska. Vitsen med en snabb kamera är flödet, men då gäller det också att utnyttja det. Flödet är allt. Känslan och tankarna ska rinna i bilderna, ur bilderna, som rödglödgad lava nedför berget Po.
På tal om det, borde söka stipendium till Italien, till ett besök på Capri i spetember. Där kan man se berget rista och känna svaveldoften från lavaberget.
Ja, flöde ja. Passa in, ja. Hur gör man för att inte passa in. Tro mig, det är inget problem. Jag skulle gärna passa in, men hur det går till, hur man gör, vete fan. Jag försöker lyssna på mig själv och i och med det så är det kört hela vägen.
Fotografiska? Ja, det sker någon slags förhandling. Jag kan ju inte säga att det går fort precis. Kanske kommer det en lösning i februari. Vi får se.
Kommentarer
Skicka en kommentar