Från min generation.

Ja, nu sitter jag ned. Den senaste månaden har varit en månad on the road, i backen, i sängen, på tåget, i bilen..no mercy. Nu några dagar i stillhet, innan jag åker igen.

Först och främst. Fick ett mail, från en av workshopdeltagarna. Helvete, vilken begåvad människa. Mer om det i maj. Men, foto, handlar om blicken och ibland träffar man på BLICKEN. Malin Jones från Mora eller var fan hon nu håller hus, var också en sådan fä blick.

Så till dagens ämne. Fotografera. Jag blir allt mer varse ett gigantiskt problem och det är: Vad gör man med bilderna?

Betänk min situation, 45 år som yrkesfotograf, sett alla olika utvecklingar, alla kameror osv, och nu står jag inför ett helt nytt faktum. Vad gör man med bilderna?

Om man fotograferar som jag, så behövs ett forum. Förr hade man alltid arkivet i sista läget och innan dess, publiceringar, utställningar, böcker, ... men nu? Att ställa ut,,,tja, böcker, det ges inte ut några böcker om de inte är garanterade vinst. Publicera sig? Filter är väl den enda tidning jag kan se som håller ngn slags klass.

En av de riktigt stora kickarna för en som mig, är ju att bli publicerad i en tidning. Inte på nätet, utan på papper och det finns knappt längre. Då man rör sig på gatan, eller rättare sagt: Då jag rör mig på gatan, handlar allt om mötet och att jag ska bli publicerad. Jag vill göra nytta, jag vill inspirera, jag vill förändra, jag vill beröra.

Nätet, räcker inte till för det. Visst, det berör lite, men det saknar ron, förmågan till lugn och stillhet och en känsla av ro. Så, då man rör sig på gatan med kameran så vet man att det finns inget ställe att publicera sig på. Det tar emot, hela grundförutsättningen för att plåta naggas i kanten.

Det är vad jag tänker på. Att ron saknas.