Det börjar inte så bra. Åre är på sitt sämsta humör, mest bara uselt flatljus överallt. På Olympia sitter gubbarna i min ålder i ett hörn. Varför sitter gubbar i min ålder alltid i ett hörn och trycker, ljuger och har sig? Det är som en hundsort av sköna terriers, slappa afghaner och en o annan rugguggla.
Gubbarna är dock överens. Flatljus är ett helvete och ju äldre man blir desto mer hatar man flatljus, till slut står man inte ut med flatljus för det betyder bara att man hasar hela dagen.
Några förfriskade ungdomar passerar, pekar på mig, säger: Dig känner jag igen, är du PC Jersild,,,och jag svarar givetvis: Ja, det är klart.
- Är du läkare, säger en som har två öl i näven och klockan är strax före tolv.
- Jo, jag är läkare,,,
Fyllot raglar vidare, ropar till sina polare,...Kolla, Pc Jersild,,,
I alla fall går en timme med gubbarna, alla nya bekantskaper, men flatljuset förenar oss. Jag går och hämtar kaffe, träffar på vad jag tror är ställets ägarinna. Rektorn presenterade henne för mig veckan innan och jag säger käckt,,,kommer du ihåg att vi träffades i Duved i förra veckan?
Hon ser ut som en fågelholk, blir röd i nyllet. Nej, inte känner hon igen mig,,,Rektorn, säger jag, han presenterade ju oss och sa att jag måste heja på dig då jag kommer till Olympia,
Nej, hon blir ännu mer generad över mitt, vad hon kanske tror, oblyga raggningstrix.
Nej, vi hade inte träffats. Det var då klart. Gick tillbaka till gubbarna. Flatljuset härjade fritt. Vi var alla överens. Det var så jävla mycket flatljus att det knappt var ide att åka ner till byn och lägga ner rörelsen för dagen.
Kommentarer
Skicka en kommentar