fredag 25 januari 2013


Hur jävla sned kan man bli? Åker hem. Tåget är försenat, men det går i alla fall hela vägen till Stockholm utan att gå sönder. Försöker ta en fika på tåget på morgonen. De öppnar sju, då man kommer fram. Perfekt.

SL har hitta på något nytt skit så jag kan inte köpa smsbiljett Går inte ens att skicka sms till dom, Suck. Får köpa axesskort, har aldrig använt ett sådant, blir på jävligt dåligt humör. Folk ser her slut ut på Tuben, springer omkring som pissråttor. Alla ser ut att frysa trots att det knappt är kallt, lite under minus tio.

Man säger att det är vackert i stan. Jag tycker det ser ut som en skitig kloak. När jag ska gå in genom dörren fattar jag att jag tappat nyckelknippan med alla nycklar till lyan, bilen, cykeln  name it....när tappade jag en nyckel senast, typ 25 år tillbaka i tiden. Måste ha glidit ur byxan då jag sov i liggvagnen.

Shit, ringer SJ, är nummer ett i kön, tjugo minuter senare har jag inte kommit fram, ringer om, är nummer 9, och tio minuter senare får jag snacka med en människa som säger att det tar nog en vecka att få nycklarna om de hittas,,,,

Jaha, är jag glad att vara hemma. Borde vara det, men redan innan jag klivit av tåget var jag förbannad på all skit som den här staden innebär...som tur var är jag proffsig nog att ha extranycklar till allt, men det som retar mig mest är alla frusna Stockholmare, deras lidande miner och den skitiga staden.

Nu är det väl bara att ta en kopp kaffe och kolla in vad den här jävla hålan har att erbjuda,,,inte fan kan det vara mycket?