söndag 13 januari 2013

Duved, minus 16. En kvinna värmer en annan kvinnas händer.
-Om du håller dom så här, blir de varmare, säger den ene.
Den andre verkar inte fatta något. Håller bara fram händerna som om hon var ett slags Jehovas vittne.

Jag knäpper mina pjäxor, funderar på livets olika villkor. Hur olika folk fryser. Hur man kan vänja sig vid kyla. Hur enkelt det kan vara att värma sina händer, tex stoppa ner dom i fickan ett tag.

Ja, det är en märklig dag. I liften träffar jag Markus, Matthias son. Jag vet ju inte att det är Matthias son, men grabben ska köra puckelpist.
- Jaha, säger jag. Du är från Duved?
-Ja, säger han.
- Vad gör du då, när du inte går i skolan? Spelar dataspel och kör skidor?
- Nej, inget dataspel, säger han. Bara skidor.

Fin kille. Min son är på väg ut i världen. Det är fint. Om ens barn sticker ut i världen tidigt ska man vara glad. Då finns det hopp om att de får perspektiv, speciellt om de jobbar i andra världar.

En kvinna värmer en annan kvinnas händer. Det är ganska vackert det med, även om det ser ut som den ene tillhör Jehovas vittnen.