Från min generation.

Det enkla är det svåra. Så tänkte jag den här dagen då jag hade en del motgångar.  Då tänkte jag att jag måste se enkelheten och glädjen i varför man håller på. Nog för att jag är en slags yrkesfotograf som lever på mina bilder, så är jag ändå en ganska usel yrkesfotograf. Jag ser inte mitt fotograferande som ett sätt att tjäna pengar, mer som ett sätt att upptäcka livet, glädjen hos mig och andra.  Att hitta ett sätt att leva.

Fotografi är för mig det sätt jag lever på. Jag gör andra saker som är lika viktiga: Älskar, cyklar, skidar, men det kommer alltid ner till att skriva och fotografera är mitt liv. Jag lever för att skriva och fotografera.

Ska man göra det, måste man älska att göra det. Om man ska leva för att göra det, alltså. Inte för att det är en  hobby utan för att det är ens blodomlopp. Det krävs kärlek för att inte blodomloppet ska stelna och man ska dö. Man måste helt enkelt ha kul, ha riktigt jävla roligt för att det ska dunka skönt i blodomloppet.

Jag har nästan alltid kul. Jag älskar verkligen mitt liv, mitt blodomlopp.  Ja, jag ser nog hur det här spårar ur, hur jag börjar predika, men som sagt: Det gäller att förstå det enkla, det lilla, det som är glädjen i ens liv, ens blodomlopp.

De här grabbarna, Staffan och Per, är hårdåkare som jobbar och jobbat i Åres liftar sedan Hedenhös.