Från min generation.

JP gjorde vad han skulle. Han vann loppet och kanske berodde det på coachningen vi haft i veckan. Den Franska coachen med vin, god mat och bra snack, lägga sig tidigt och köra hårt på morgonen.

JP var överlägsen, vann med en sekund, rena Stenmarkstiderna.
Det är kul att se de bästa, det enda problemet är att man själv känner sig ganska kass, men vid lunchen, som bestod av en stinkande curry, var jag omgiven av ett antal patienter, skidåkare som ryckt sönder något, kört av något eller sluddrade för de hade hjärnskakning.

Fast, fan vet, om det inte vore värt några hjärnceller för att köra som JP?