Det är sista dagen av fyrtio
i Åre. Det har varit kallt, det har varit blåst, det har varit det mesta, men
igår öppnades himlen och en gardin av snö föll ner över byggden. Det regnade
Lovikavantar som man säger i norr.
Den sista dagen, lyser
solen och jag är tillsammans med en ny kompis bland de första upp på fjället.
Han är sextiotre. Årebo, åker hårt. Vi tar en paus. Han tänder pipan, lössnön är
upp till pjäxskaften. Det är vindstilla.
-För
något år sedan upptäckte doktorn en tumör på njuren, säger han helt plötsligt.
Då bestämde jag mig för att åka skidor resten av livet.
Jag
vill inte fråga och han säger inte mer. Det är sista dagen av de dagar jag ska
vara i Åre.
Första dagen kom jag dit med
Wanja. Vi var tvungna att åka till akuten med henne. Hon blödde märkligt
mycket. Varje resa med henne har börjat eller slutat på akuten. Vi satt en
timme på sjukan. Jag kollade på alla bleka snowboardåkarna med brutna handleder
och svullna händer.
Det var inget farligt med
Wanja, så vi fortsatte till Duved, åkte upp på fjället där hon fick svindel och
knappt kunde komma ner.
Jag åkte med Skidlärarlinjen
igen, blev uppläxad och hade roligt på långa tvåmetersskidor. Det är alltid
roligt med omväxling. En annan dag åkte jag på värsta fetingarna, kunde knappt
svänga och fattade inte riktigt vad den enorma bredden går ut på?
Polarn C dök upp från
Grekland. Han bor på en båt utanför Aten. Vi bodde bredvid varandra i olika
lägenheter. Påminde lite om pensionärsboende. Åt middag varannan dag hos
varandra. När vi började ledsna på det försvann han också till ett sjukhus för
att operera en hand. Efter det åkte han vidare till värmen i Grekland.
Åkte ensam ett tag, minus 25
på dagarna. Ryssarna var oberörda. Drack vodka utomhus. Träffade en som kört
bil från Murmansk i två dygn för att åka i Åre. Kände mig faktiskt lite klen i
jämförelse.
Jag mutade tjejerna i liften
med semlor och fick nya kompisar. Åkte med unga pojkar och flickor. Det började
allt mer likna ett liv.
Till slut blev det den sista
dagen. Dagen då solen lyste. Då den nye kompisen berättade om tumören. Det var
en magisk dag. Kall nysnö, blå himmel och vindstilla. Det var den sista dagen.
Lite sorglig, men också den bästa.
