torsdag 31 januari 2013


Det här, med Bruce Davidsson, är verkligen fina grejer.

Jag fick en fin idé denna morgon, men jag behåller den för mig själv ett tag för jag har märkt att Om man säger något högt, så tar någon annan samma idé. Inte så bra.

Den här bilden i alla fall, tog jag nere på Sergels torg, vi snackar 1971, eller 1970. Jag hade köpt en Nikon F på Hornsgatan och börjat plåta på allvar. Det är egentligen ett tjuvskott, men han såg mig och så blev det som det blev. På kvällen framkallade jag filmen i min lya på Blekingegatan. Det togs aldrig mer än en halv film eller en hel film om dagen, på den tiden.

Jag vet att oftast gjorde man fotojobb på en halv film, inga problem alls, tio, femton exponeringar. Vem behöver mer bilder? En månad utomlands klarade jag lätt på trettio rullar film, kanske 25 rullar. Sällan mer än 36 exponeringar på en dag.

När jag ser Bruce Davidssons kontor, labb, så kan jag känna en vansinnig längtan efter att ha ett sådant kontor, ett labb, alla bilder, ramar, kameror, runt omkring mig. Det blir som en plats för idéer, tankar, en kreativ tankesmedja.

Ja, jag börjar ju komma till den åldern att det är kanske tid för en egen arbetsplats igen?