Torsdag...

 

Inom någon timme ringer två vänner och vill åka skidor. Jag avvaktar. Det larmades om Covid bland vännerna, så jag avvaktar veckans slut.

Pelikan, dagens lunch 75 kr. Ett klipp helt klart. 

På gatan, Blekingegatan, kan jag se uppåt fjärde våningen. Mitt sovrum 1969. Det finns lägenheter som sätter spår. Ofta är det vad man gjort sexuellt där som gör att man minns dom i ett skönt sken. Vi älskade med öppna fönster och regnet störtade in sommaren 1970,  någon dag före min födelsedag, 21 år.

Sedan försvann hon. Ibland träffade jag henne och hon hade det äkta södersnacket. Tjena Micke, med en tvist som inte går att härma.

Det är vinter men vår på gång. Går med dubbar på klacken. Det räcker. Enormt effektivt. Halt, tryck ner klacken lite hårdare och du sitter fast i isen.

Broddar, en revolution.

Min läsplatta är en annan revolution. Läser Lundells senaste före Vardagar, Allt är i rörelse. Enormt tryck i den boken. Innan läste jag Mina öar av Birgitta Stenberg. Jag kom tidigt att älska hennes böcker. De bästa var de som handlade om tiden då hon levde med den gamle Nationalteaterkillen och de fiskade och bodde på en ö. Birgitta Stenberg var en ömänniska. Just detta att bo på en ö, fiska och skriva samtidigt.  Ett liv så långt bortifrån trubbel, så renodlat. Just den grejen påverkade mig enormt.

På samma sätt var det med Strömholms liv. Ensamt, men en väldig disciplin. Alla hans lyor såg likadana ut, dukar på skrivbordet, adressböcker, någon pipa i pipställ och negativpärmar. Han kopierade ju inte själv men la ner massor med tid på att kolla på negativen. 

Ett sätt att minnas. Negativ är ett sätt att leva om livet. Det är en stark krydda. 

Tomas Jonsson, min gamle vän som jag var Mentor för en gång i tiden. Han skickar en fin bok han gjort, skriver bra, känsligt, reflekterande. Han gjorde polaroidbilder. En speciell ande.

Jag längtar, längtar, söderut. Det är bara så. Jag känner att jag kanske skulle byta inriktning, ta hand om något. Kan man leva av att sköta sitt hus och katter, ha lite sex och dricka vin och skriva några rader? Det borde gå, men det blir inga pengar, men vad är pengar?

Man skriver om pensioner, om hur viktigt det är att arbeta länge så inte pensionen blir dålig. Helst ska man arbeta tills man blir sjuttio. Ingen frågar den enkla frågan: Vad är ett liv? Hur länge ska jag syssla med något som inte är det viktigaste i mitt liv? Tills jag dör? Vad vill jag?

Polarn åker skidor. Jag ligger på sängen. Har ätit min pannbiff från Pelikan. Mättande, lindrigt sagt.