Day by Day....

Montreuil, 2020. Day by Day.

JH Engström sitter i fönstret. Under honom utspelar sig ett liv på en gata. Jag tänker på The Loft av Eugene Smith, vinterbilder ut genom den spräckta rutan. JH har ett annat klimat och en annan färg, en mild, dov färgskala.

Day by Day. Boken handlar om om rörelse. Hela upplägget i boken är något som rör sig och det är en nedtonad, mild bok. I normala fall, om man nu ska snacka om något normalt då det kommer till JH, eftersom han ständigt har satt upp en regel om att bryta så många fotografiska regler som möjligt, så brukar han slå till med något vasst, hårt, fult. Den här gången är det nedtonat, närmast mjukt. En mild bok, som en öm smekning på kinden. Vemodigt.

Det är en bar. Det är gatan. Det är porträtten. Det är en bild som konstigt nog får mig att kolla in ägarens strumpor. Jo, han hade samma sorts strumpor på båda fötterna. 

Det är motljus, siluetter som man anar handlar om den mjuka, varma kroppens liv. Mötet som ska till. Porträtten är i vissa fall nästan blyga.

Montreuil, en av Paris förorter, är en blandning av det som fanns förr, före den trendigt  moderna tiden, det inte helt välpolerade. JH bygger en känsla av ett område med många små bilder, som fragment. Han är ingen större mästare på att ta den enkla, beskrivande bilden, utan han jobbar med fragmenten och så får ens egen hjärna lägga ihop dom till en egen beskrivning. Det är där han skiljer sig från Smith som körde svartvitt och alltid la till den där översiktaren. 

JH visar en människa i en dörr till en bar och låter oss känna doften från gatan och sedan får våra reflexer och erfarenheter stå för tolkningen.

Boken finns på Konstig, numera på Skånegatan, vid Nytorget, Stockholm