Tillståndet...

 Snön faller. Klockan närmar sig tio på kvällen.  Den slår precis. Jag känner någon slags panik, någon slags känsla av att jag borde börja om.

Inte med konsten utan med något mer handfast. Fick plötsligt en känsla av att jag borde rädda katter eller hundar. De tycker ju om en om man bryr sig om dom.

Min granne ringde från Grekland. Han blödde i huvudet, slagit i skallen i dörrposten som är låg och av stenhård sten då han skulle slå på värmen i vårt hus. Han verkade jävligt trött på att gå och mata våra katter en dag i veckan.

Man kan bli jävligt trött på allt. Mest på Bullentin, mest på vaccinet som inte kommer. Vad består  paniken av? Jo, att det är en tredje våg på väg, mutationerna från Sydafrika, England, rullar det in på allavar, då verkar vi snabbt vara tillbaka på ruta ett.

Polarn ringde, hans barnbarn eller något ditåt, hans nära och kära var alla krokiga i covid och honom åkte jag ju skidor med i förrgår. Det är så det är, man litar på sina polare och de litar på mig och ändå är vi ute och tassar på gränsen för vi orkar inte leva något jävla munkliv.

Det är så mycket som retar mig, tror aldrig jag varit i en tid som retar mig så förbannat. Det är som dumheten slagit till som en pandemi.

Vi diskuterade läsning på fiket. Att man måste läsa för att få ett språk. Att Neflix, film aldrig kan ersätta läsningen för film är något som utspelar sig framför dina ögon, du ser milön och skeendet. Om du läser skapar du hela kulissen själv utifrån orden. Om man ska bli människa måste man fan läsa. Det är ett måste och om du ska skriva måste du också läsa. Kolla de unga, vet inte hur ofta jag sett att  de kan inte skriva. De kan inte formulera sig och deras behandling av svenska språket kan göra en nervös. Inte alla men alldeles för många för man ska känna frid.

Jag hatar nätet på något vis. Det goda överskuggas av allt det korkade och det går allt fortare. Jag tror Facebook är dött om två år. De sjunker så enormt snabbt nu. Har Ni läst något vettigt på Facebook senaste året? Nej, knappast.

Polarn frågade var inspiration är? Jag har inget bra svar.Jag vet bara att jag hela livet tränat på att starta vissa processer i psyket som gör att jag kommer i ett koncentrerat läge och är jag där känner jag mig lycklig. Jag är lycklig då jag gör något jag vill göra. På vintern skulle det kunna räcka med att åka skidor några timmar varje dag. Efter det behöver jag inte göra någonting. Dagen är klar.

Jag såg en vacker bild som en känd svensk fotograf tagit. Klyvare, älskar hans bilder. En kvinna satt på en strand, ensam och strax utanför henne låg en segelbåt, liten segelbåt. Klyvare hade väl kommit till stranden med båten och med henne och gått runt och skrotat lite och ser sin älskade eller kanske är det en dotter som sitter meditativt på stranden. En bild som är självklar att ta. Ett ögonblick att minnas,  en slags kärlek, en bild som alla fotografer tar som har något förstånd.

Jag vet inte var jag såg bilden men den kommenterades i de mest korkade former. Sexig, smygfoto och Gud vet allt. Jag kände bara, se, titta, känn. Det här är en del av det lyckliga livet.