Tala ur skägget.....

En gång i tiden plåtade jag på gatan. Problemet är ju att det tar så lång tid att se om det blev något, kanske ett år eller två, innan bilderna framträder. Det är något med tiden som måste komma in med gaturbilder.

Jag går på Konsum och handlar. Som alltid då jag går dit har jag bestämt en speciell sak och några mindre speciella och det slutar alltid på samma sätt. Jag glömmer köpa den speciella men allt de andra köper jag och något till. 

Trött kan man bli.

Lyssnade på presskonferensen om covid. Vad är det för fel? Det är alltid så mycket babbel. Det är som att gå på något kulturellt evenemang i Grekland. Alltid någon uppblåst nolla som ska snacka i två timmar innan typ musiken kommer  igång. Samma med de här sk presskonferenserna. Löven är ju helt oduglig på att snacka. Vad är det med de socialdemokratiska ledarna. Mona Sahlin snackade som en jävla bäbis och sedan har det fortsatt. Deras snack är som förord till de flesta fotoböcker. En massa goja. 

Konkret, konkret, konkret.

Ja, krogarna ska få ha öppet till 2030, var det något mer konkret? Nej, till exempel skidresorna till fjällen? De behandlas ju lika idiotiskt som man behandlade de hemkommande från Italien i våras då de kom med smittan från Italien,,,,jaha, vi ska se  om folk är snälla och tvättar händerna och inte pussar fel folk. Jag menar: Hur svårt skulle det vara att säga NEJ, till fjällresor detta år. Om någon åker till fjällen i januari mellan sportlov och julen, okej, men nu när de står och kliar varandra i ryggen hela tiden i liftkön.

Konkret, men det är ju svårt att säga något då man inte kan prata. Pandemin är ju en klassfråga dessutom. Alla dessa som reser och alla dessa som har lov och nu ska trängas hemma i redan trångbodda och kanske infekterade lägenheter. 

Klassfråga.

Vi tittar på hus, Cornwall mot Sydfrankrike. De engelska husen är alltid fantastiska men de får alltid stryk av de Sydfranska för klimatet är helt avgörande. Det finns nästan lika fantastiska hus i Sydfrankrike som i Cornwall, men det finns också alldeles för mycket sönderrenoverade hus. Hur tänker man då man river ut inredningen i ett hus från 1700-talet och bara kastar in fult, äckligt smäck? Och det  görs hela tiden.

Jag säljer en bild, går till Rammakaren på Katarina bangata. Trevlig tjej, som tidigare joggade på Centrum för fotografi. En snubbe kommer in med en bild på Lundell som Joakim Strömholm tagit. Det blir ett fint snack. Sedan til Twang där polarna ätit upp alla semlor och jag får börja fasa ut min semellängtan och ta en mazarin istället. Inget ont som inte har något gott med sig.