Spaning, 1 febr...

Backen upp mot Sofia kyrka. Stavarna hamrar jämnt i marken. 

Skitnödig. 

Lyssnar på bästa musiken från 70-talet. Fantastiskt tryck. Sofia kyrka får duga som mugg. Går in i valvet. Man har ju varit på tillräckligt många begravningar för att veta att det finns en fin mugg på stället.

Orgelmusik, det passar bra och ordspråket som kyrkan kör med: I nöd och lust och dessutom Änglamarks ekologiska dasspapper. Fulländat. 

Minst sagt.

Lurarna trasslar till musiken. Vad är det för fel? Har basgångarna hos Joe Bonamassa fått mina öronsnäckor att haverera. Vilken form man än väljer på lurarna så lirar dom dåligt med öronen. Är det för mycket vax i hörselgångerna? Jag trycker till ordentligt, man vill ju känna basgången då man gör sitt med Änglamarks papper till vänster och orgelspel rakt fram.

Det rullar på. Vaccineringarna går som tåget, ni vet det urspårade. Vi får se, man kanske ska avvakta tills det är för sent?

Blir plåtad av Knut K på Folkungagatan, utanför Anders P s port. Väldigt intensivt med fotografer i de här kvarteren. Var ännu fler förr. Knut är stor som fan. Hans brorsa eller något, som är arkitekt ser jag då jag går på Coop. De ser likadana ut. Stora och snälla.

Stängde ner Facebook. Numera är det bara cancerkamp, isvaksbadning och reklam för obskyra damer i Ryssland. Damerna är okej, det andra kan vi glömma.

Jag vacklar ut från Sofia kyrka, möter Jocke som ska hämta bilen. Vi snackar i sedvanlig ordning lite skit, sedan försvinner han och jag försöker komma underfund med VAD det är som är bra med de nya gångstavarna jag la 900 spänn på. Svaret är enkelt. Den där fjädrande skiten är värdelöst. Jag återgår till mina racerstavar som kört  Världscupen i slalom och knäppt en fyra hundra portar under sin livstid. Lätta, starka och förbannat fula. Det är min stil.

Min polare, kära Johanna, ringer från Naxos, berättar om killen som ringt och sagt ATT HAN VILL HA HENNE. 

Hon är överlycklig. Enda problemet är att han är gift. Moherfuckers. 

Malakia, som vi säger.

Det är mycket man inte förstår. Kollar in på Pom o Flora på vägen hem. Dom är gulliga, paret som äger stället. Mina gamla grannar. Så ser det ut. På Il Cafe sitter de vanliga slashasarna och ser glada ut. Vissa verkar inte kunna få covid, säger bara det. 

Men, det är ljus i luften. Allt blir bättre. Tack kyrkan, tack Änglamark, tack vintern.

I övrigt, Minprostata, en liten text jag skrev en gång i tiden.