Min dotter, jag är verkligen förälskad i hennes enorma begåvning. Det här är ett slags collage om hennes Naxos.
Jag hade nog aldrig någon begåvning, eller jag satsade nog på något jag inte förstod, men efter ett tag insåg jag att jag hade format mitt liv efter några drömmar och att det nog var rätt.
Vernissage,,,Ibland vet man inte hur man ska ta konsten? Men, en sak är klar för mig. Konst, litteratur ska röra om i grytan. Kanske skapa drömmar, kanske göra en eftertänksam, kanske irritera, allt är i rörelse,,,,det är det enda som gäller.
Jag har plåtat något GP lopp. Det var en chockartad upplevelse. Jesus, så fort dom kör, nästan 300 blås.
Zinken. Jag hade ingen dusch i min lya men tre hundra meter till Zinken. Jag brukade gå ner dit några dagar i veckan, jogga runt lite och duscha i deras omklädningsrum. Utanför hände alltid något man kunde knäppa ett kort av.
Jordcirkus. Kanske i Danmark, kanske i Tyskland. Det var ständigt nya platser.
Jag har en hatkärlek till Stockholm. En viss barndom på Skeppsholmen, sedan en tid i Bandhagen, sedan Söder, 9 olika boenden på Söder under femtiofem år, sedan ett år på Östermalm. Jag saknar mina polare från 70-talet. Det var då det var som bäst och kanske också den här tiden då jag kunde flanera från Söder till Skeppsholmen för att träffa min mormor som bodde där och samtidigt få en fin lunch gratis på hennes kafé vid vattnet.
Jag har också varit gatufotograf,,,
Man snurrade alltid runt. Alltid fanns det någon som ville se en i ögonen, dela med sig.
Sydafrika. Den här bilden har hamnat lite överallt. Jag gjorde omslag till Nadine Gordimer då hon fick Nobelpriset. Det var vackert. Sydafrika var också ett vackert land som jag tyckte mycket om.
De som sprang Maran, alla hade ont.
Det är något med sportbilder, de är så fokuserade på ytan och har blivit allt mer fokuserat på ytan. Det var skillnad förr. Det gäller musik också. Det var mycket bättre för då bilderna handlade om människan.
På den här bakgården kom min dotter till. Hennes mamma hade en trerummare, men eftersom huset var renoveringsfärdigt hade man tömt en del lägenheter och plomberat ytterdörrarna, men vi slog sönder en vägg i garderoben och plötsligt hade vi ett kök och rum till. Till saken hör också att de gamla lägenheterna tiofallt överglänste de nya skithusen som byggdes.
En gång i tiden skulle alla klä sig i svart. I mina ögon var hippietidens mode så varierat, så känsligt, sexigt i jämförelse med det moderna punkmodet som var ganska enahanda. Skinn, svart, läder....
I alla ögonblick finns en berättelse. I alla ögonblick finns en känsla av mjukt skinn. I alla ögonblick finns en känsla av människa.
Kommentarer
Skicka en kommentar