onsdag 19 oktober 2016

Zingo 17

Zingo, våran katt är nu 17 år. Han tittar bekymrat på mig, ser orolig ut. Sista månaderna har han varit så kärvänlig, vill hela tiden ligga bredvid, bli kramad. Känner han att det är på väg att ta slut?

Han har haft ett märkligt år. I början på året blev han kär i en ung kvinna, och vad de lekte. De busade och hade sig även om han nog tyckte att hon var lite väl på ibland. Min fru säger att han är en gammal gubbe, så där strax under 70 kattår. Ja, ungefär som mig då.

Kanske är vi lika, lite lika Zingo och jag. Lite orolig och kära på samma gång. För Zingos del sket det sig. Den ljuva unga madammen tog och flytta till Gotland och jag vet inte hur många gånger Zingo stått och kollat utanför hennes balkong, men hon dyker ju inte upp.

Zingo är en snygg katt, ingen bråksteke precis även om han kan käfta med skatorna på gården och  givetvis förlora varenda omgång. Skator rår ingen katt på. Inte var det väl så kul på landet heller då bondens huligankatt anlände till vårt lilla torp. En madam som såg rejält tillbucklad ut, uppväxt på anabola steroider och nåt knark som gjorde henne bindgalen. Zingo kämpade tappert, det må man ju säga, men till slut återstod bara att ligga på vår trappa och spana efter om monstret var på ingång.

Nu kommer han igen, min lilla Zingo, och vill veta vad jag skriver om honom. Han är som vanligt inte nöjd med bilden, biter lite i Maccen innan han går ut till köket och käkar sin specialföda som ska hålla hans taskiga lever i form.