En dag bland alla de andra
Jag dricker whiskey, har huvudvärk och ont i käften efter två timmar i en tandläkarstol. Jag är inte byggd för sådant. Jag blir allt mer övertygad att då man passerar en viss ålder ska man ge fan i att försöka kurera sig medicinskt. Jag hade kunnat skippa mina nya tänder,, sparat dessa jävla vansinniga pengar för lite glas och bara kört på. Jag blir allt mer övertygad om att livet ska ha sin gång. Inte hålla på och reparera det, gå till doktorer och få massa skit för kroppen och dö då man dör. Fram till dess träna som fan.
Ja, jag vet att Ni inte håller med men jag är inte som Ni. Jag är mer åt samurajhållet.
Gud vad jag längtar till Naxos. Varför? Jag vet inte? Jag skulle bara vilja sitta framför öppna spisen och dricka whiskey och efter det sova, cykla och kanske skriva.
Jag inser att vissa saker kommer jag aldrig att kunna reparera, så det är bara att släppa dom. Skapandet har en alldeles egen profil. Det följer en tidsaxel, man håller på, det blir något, men man vet aldrig när tidsaxeln bryts. Det kommer aldrig att bli som ett vanligt jobb. Tänker på Dylan, hur kul tror ni han tycker jobbet är? Inte ett skit kul, tror jag. Och inte blir det bättre av det här pingvinpriset.
Jag väntar på min fru. Hon sa att min greklandsblogg på 300 inlägg var som mina andre bloggar. En dagbok och hon har helt rätt. Jag skriver och plåtar dagböcker numera. Det tycker jag är fint. Den bästa fotografiska dagboken jag läst är väl Danny Lyons och sedan Strömholms och kanske Robert Franks.
Idag var den stora grejen att bli plåtad av Jenemark. Han hade en underbar liten Olympus som lät som en gammal Leica då man knäppte. Det satt gott, det gjorde det. Nu, mer whiskey.
