tisdag 11 oktober 2016

Borttappat..

Glyfada
Wenke ville bada. Jag avstod. En blåsig dag. Inte så länge sedan. Igår snackade vi om något och plötsligt sa jag något om att tänk att det var 15 år sedan han dog. Och då slog det mig hur fort tiden går.

Jag tror på minisaker, inte göra stora saker. Man kan göra en enkel berättelse om hur man kliver upp ur sängen och kommer ut på gatan. Sedan en annan dag fortsätter man med en berättelse från gatan och sedan en då man går o lägger sig.

Henry Millers inledningsscen i Stilla dagar i Clichy är en sådan scen. Den är kort och helt fenomenal. På en halv sida text beskriver han en hel stad och en känsla. Jag tror man måste komma bort från nätet lite och landa mer i den känslan som bygger på att man kommer ut. Man kan publicera den på nätet, men att sitta på nätet och få energin därifrån gör en surare än en citron.

Det är något konstigt med att resa och komma hem hit och dit. I år har jag varit borta från Stockholm i 7 månader och det som sker då jag kommer hem är att jag glömmer alla koder till bankkort, dörrar, ja, till och med nycklarna till cykellåset tappar jag bort. Varför är det så?