Vandra med fåren

Jag vandrar med fåren. Tänker på feminism, på min mamma och min barndom. Mina kvinnor i mitt liv bestämde allt. Min mormor, som var överhögheten var ett djävulskt rivjärn, men med värme och humor, men, det fanns regler och det var disciplin men också oro för och om det lilla. Min moster Maja, var en fantastisk kvinna. Att skriva om henne, denna varma människa som alla älskade och som aldrig tog skit och bestämde allt då min mormor började tackla av, skulle ta lång tid. Min mamma var yngst, den mest skadade, den som blev med barn som 17åring med en fader som ingen ville veta av, var ändå, trots sina handikapp, den som i sin tur kom att bestämma allt i vårt hem. I princip kan jag säga att jag växte upp med de absolut mest fantastiska kvinnor man kan tänka sig, enormt självständiga, dominanta, men också de varmaste, vänligaste människorna. Om jag går tillbaka och lyssnar och minns min mormors berättelse om sitt liv, sin barndom, så undrar man om en modern människa ens skulle klara en vinter som de hon genomlevde som liten och ung.

Jag är otroligt tacksam för mina kvinnor. De har gett mig riktningen i livet. Det finns ingen man som gjort det utan det är kvinnorna som format mig.

Såg Greta igår. Fenomenalt tal, men jag kände också att det här kanske var piken, att den har urladdningen hon gjorde inte kan göras om för då blir det pinsamt. Det som gladde mig mest var de här industriledarna från Sverige som har planer att bli fossilfria och jobbar stenhårt på det. Jag blev stolt som svensk över dessa industriledare som tar täten i världen för att utveckla ett nytt energisystem.

Det snackas om många olika möjligheter och vissa snackar om kärnkraften. Bill Gates o co forskar på kärnkraft, en ny slags kärnkraft och om det går i lås, om allt det här med risken , avfallet osv kan lösas så an det bli en möjlig energikälla men det ligger en 40 år framåt i tiden och så långt är det svårt att se, då man redan nu vet att sånt som sol och vind ger bättre resultat och kostar mindre än att dribbla med kärnkraft. Att tro att kärnkraften i den form den finns idag, ska vara ett framtida alternativ är ju på gränsen till halvdött då inte ens kraftindustrin tror på det.

Min granne Steinar, på bilden ovan, kom in til mig igår kväll och frågade om jag kunde rekommendera en mobilkamera och då tog jag två knäpp på honom med mobilen och han blev ganska imponerad. Den andra bilden togs i morse då jag samlade ved till vintern på min morgonpromenad.

Det bästa med morgonens promenad var att jag kom på vad min nästa bok ska handla om. Det lönar att röra på sig.