Jag blir allt mer varse skillnaden mellan det dokumentära, beskrivandet och känslan. Att man kan göra bild på två sätt och att jag allt mer, med ålderns rätt, satsar på känslan. Skillnaden ligger faktiskt lite i distansen, att man backar lite för att beskriva och går lite framåt då man satsar på känslan. Det där visste ju redan Eugene Smith så varför ska jag tjata om det, men i alla fall, tänk på saken.
