I väntan på regn

Jag hjälper Ingunn att sätta fast ett fönster, sedan säger vi adjö och hon reser iväg till Norge. På morgonen reste Steinar och Guro. En hund skäller. Jag är ensam i byn.
Katterna kommer till mig. De sitter med mig på verandan. De vet att det blir regn. Sånt känner de långt innan. Luften är fuktig och jag tar in dynorna på solstolarna.

Jag satt en timme med Janis, vars hus är granne med vårt men en ruin. Han berättade de mest fantastiska saker om vår by. 1960 bodde det nästan 200 personer i byn och Monitsia var berömt för sin keramik. Vi satt i Halki, vår grannby, vårt torg kan man säga. De är där vi träffs på fiket. Janis beskrev hur Halki såg ut, hur det fanns sex tavernor i byn, allt var handgjort, kläder, skor, det fanns massor med skotillverkare i Halki. På lördagarna kom det långa parader med mulor, upp till 50 stycken med asvesti, kalkfärgen, som man sålde i Halki. Det var verksamheter överallt. Lite som Vilda västern, det var på sextiotalet. Sedan kom juntan till makten och allt dog. 1972 bodde det tre personer i Halki och sedan har byn långsamt börjat reparera sig själv. Nu är det  den vackraste byn på ön och en klar tursitmagnet.

Jag frågar Janis om vårt hus, hur gammalt det är. Övervåningen på ena huset är från 1800-talet, säger han, men bottenvåningarna är mycket äldre, mycket äldre. Han menar på att det byggdes hus i Monitsia 300 år efter Kristus,,,
Det är makalöst fascinerande. Jag vill göra ett litet häfte med bilder om Halki till turisterna framöver.

Vi dricker vårt kaffe och jag ska strax gå hem till min ensamma by. Nu blir mitt liv så här. Jag sover ensam i en by, katterna sitter på verandan. På dagarna går jag till den andra byn, vårt torg, sitter med mina grekiska vänner, lyssnar, lär mig språket, filar på mina historier. Sedan blir det kallare, man sätter på sig strumpor, man tänder i kaminen, man känner längtan, stor längtan, men man blir kvar för något säger mig, inom mig, att jag ska vara kvar i vinden, mellan bergen, låta det komma till mig. Ibland känns det som ett förlåt till världen. Mina vänner på torget säger att solen bakom bergen skapar Melancolic. Det säger så: Melancolic.

Jag vet inte vad det är, som Rebetiko, eller Fado, kanske Tango, men det är sexigt, en våldsam vild lust i detta mörker, denna sugande vind, denna längtan efter klarhet

När mörket kommer lägger jag mig tidigt. I min ålder spelar det ingen roll när man lägger sig. Det handlar mest om att komma upp till ljuset, morgonen.

Vinden dör ut. Jag tittar ut över Zeus, berget, molnen packar ihop sig. Nu kommer regnet.