I väntan på..
I väntan på, idag, kan jag faktiskt snacka om I väntan på...I förrgår skulle jag flytta vårt marmorbord och ni vet säkert vad marmor väger. Bordskivan är i två bitar och jag tog den ena biten och gick några trappor upp till näste etage på vår gård och trodde fan jag skulle gå av. Och en marmorskiva släpper man bara inte. De tål ingenting.
Okej, vilade en halvtimme och tänkte att jag väntar på hjälp innan jag tar den andra skivan, men som vanligt, jag tål inte väntan, så jag tog den andra skivan och det var samma visa med den. Fick gå och vila en halvtimme och hoppas kroppen skulle hålla ihop. Ack nej, i morse var jag helt körd så dagen har gått i liggande läge, med små upphopp till scootern för handling osv och sedan tillbaka i ryggläge.
I morgon ska jag väl cykla igen. När det tar emot brukar jag tänka på Froome, proffset som banka rakt in i en husvägg i 60 blås och bröt det mesta men nu är uppe o tränar igen. Lite ryggont, kom igen nu.
Bilden ja? Innifrån där jag ligger. Inte kattskit det heller. Jag frågade mig själv vad jag önskade om jag fick önska mig vad som helst och svaret på den frågan var ingenting. Jag önskar mig fan ingenting.
Jag läste ett resereportage i DN och jag vet inte vad jag ska säga. De åkte tåg och hela artikeln handlade fan om vad de åt. Ska det vara så? Kan det bli mer ointressant. Jag tänkte på Hemingways bok då han åkte tåg i Spanien, en story om politik, kärlek, tjurfäktning och så kom jag på vadjag saknar nästan överallt: Det politiserade tänket. Att texterna och bilderna ska ha en spjutspets, inte vara ett räkfat eller en snygg gardin. Det ska vara mer, mycket mer om livet.
Ja, så tänkte jag här där jag ligger och drömmer om en glass och en liten öl eller en whiskey. Tror jag får maka mig upp, det där sistnämnda lockar, det minskar ju det onda också. Det hade Hemingway också tyckt.
Okej, vilade en halvtimme och tänkte att jag väntar på hjälp innan jag tar den andra skivan, men som vanligt, jag tål inte väntan, så jag tog den andra skivan och det var samma visa med den. Fick gå och vila en halvtimme och hoppas kroppen skulle hålla ihop. Ack nej, i morse var jag helt körd så dagen har gått i liggande läge, med små upphopp till scootern för handling osv och sedan tillbaka i ryggläge.
I morgon ska jag väl cykla igen. När det tar emot brukar jag tänka på Froome, proffset som banka rakt in i en husvägg i 60 blås och bröt det mesta men nu är uppe o tränar igen. Lite ryggont, kom igen nu.
Bilden ja? Innifrån där jag ligger. Inte kattskit det heller. Jag frågade mig själv vad jag önskade om jag fick önska mig vad som helst och svaret på den frågan var ingenting. Jag önskar mig fan ingenting.
Jag läste ett resereportage i DN och jag vet inte vad jag ska säga. De åkte tåg och hela artikeln handlade fan om vad de åt. Ska det vara så? Kan det bli mer ointressant. Jag tänkte på Hemingways bok då han åkte tåg i Spanien, en story om politik, kärlek, tjurfäktning och så kom jag på vadjag saknar nästan överallt: Det politiserade tänket. Att texterna och bilderna ska ha en spjutspets, inte vara ett räkfat eller en snygg gardin. Det ska vara mer, mycket mer om livet.
Ja, så tänkte jag här där jag ligger och drömmer om en glass och en liten öl eller en whiskey. Tror jag får maka mig upp, det där sistnämnda lockar, det minskar ju det onda också. Det hade Hemingway också tyckt.