Sommarens sista bloss...

Sommarens sista bloss. Jag går runt på gården och tar lite bilder av vårt Gula hus som vi hyr ut ibland. Kattvakterna får bo i vårt Vita hus, men känslan var att sommaren är på upphällningen. Inte för att det inte är varmt osv, och för att det varit en otrolig sommar, så socialt liv, så mycket middagar tror jag aldrig jag ätit någonsin och alla på krog. Och det har aldrig kostat mer än 150 kr gången. Sanslöst. Vilket högklassigt liv.

Det här huset, där 7 personer kan sova, hyr vi ut för 5000 kr i veckan på sommaren, våren eller hösten. I det här huset blir det workshop nästa år i maj så är du intresserad, hör av dig.

Robert Frank gick bort. En gigant. Många av mina vänner älskar honom och kommer att fortsätta älska honom. Hans bilder kommer alltid att leva. Själv blev jag aldrig riktigt tagen av Frank och fråga mig inte varför. Kanske för att han kändes för rörig för mig. Det spelar dock ingen roll, det viktiga är att han utan tvekan med sin attityd till livet påverkade många och många av mina vänner och det räcker för mig.

En gigant har helt enkelt gått ur tiden, sedan kan jag ju personligen känna att det vore fantastiskt att bli så gammal, 94 år, och hoppas att han på något vis kom över sorgen över sin förlorade barn som gick bort alldeles för tidigt. Vilken fruktansvärd känsla för en förälder att ens barn går bort i ganska unga år.

Sommaren tar sina sista bloss. Min fru tillverkar ett solskydd som fladdrar i vinden. Vi ska bada idag, vårt sista gemensamma bad i år, sedan reser hon hem till Sverige. Jag stannar kvar, med sorg i hjärtat, men också med insikten att där tog sommaren slut och arbetet och hösten börjar.