Idioti och envishet
När jag var 15 så sommarjobbade jag alltid, Det fanns tre jobb, stuvare, på fabrien eller flottare. Jag jobbade med alla. Stuven körde jag då och då och efter ett tag blev man igenkänd. Jag stuvade mycket bräder( hemskt) höll på dö flera gånger då man fick kasta sig åt alla håll då slingen med alla bräder gick sönder och allt brakade in i väggarna på lastrummet, men värst var dessa massabalar.
Första gången höll jag på att gå åt. Jag var mycket vältränad cyklist, tunn som fan med superkondis men så kom det första slingen ner i lastrummet. Vi var fyra man som satt och väntade, en steg upp, hokade i sin krock och vände upp balen på högkant, tänk tändsticksask som står på högkant, sedan lutade han den så den stod på ett hörn, sedan snurrade han den snabbt åt olika vinklar och lade ner den perfekt i ett hörn av lastrummet. Jag steg upp för att hjälpa honom, men då sa en gubbe: Sitt kvar, du får ta nästa sling och en sling var fem massabalar som vägde 225 kilo styck.
Okej, min tur kom, jag hokade i kroken i massabalen och helvete så tungt, jag slet och drog och fick den till slut till där den skulle ligga. Sedan var det fyra kvar,,,den dagen var hård och grejen var att antingen klarade man jobbet eller så fick man gå av båten.Jag var galet envis och efter en dag hade jag fattat principen, att få upp balen på hörnet, snurra den som en krona och lägga ner den, använda farten i snurret för att förflytta den, men ibland föll den platt ner och då var det till att resa upp 225 kg helvetesmassabal.
Just den sommaren blev jag stark, fruktansvärt stark för att väga 60 kilo. Det var det jag tänkte på då jag rullade in 100 kilo vedkamin i huset. Teknik, lite lyfta och skiten stod plötsligt där den skulle. Idioti och envishet, tänkte jag och gick upp för att softa resten av dagen.
Bilderna? Den med katten är väldigt mycket jag. En liten envis skit som ser världen som sin lekplats.
