resistence, motstånd...
Motstånd, aktivitet. Hänger de ihop? Eller kan motståndet finna en annan väg. I meditation, eller i livsval, förenkling?
Min starkaste dröm i livet kommer från Bertold Brecht. En dröm som inte är sann. Han gjorde fantastisk teater, flydde och knullade med massor av kvinnor. När man skriver att en man knullar med massor av kvinnor så får han taskigt omdöme, men är det inte så att massor med kvinnor knullar med honom också. Att de kvinnor han knullat med i sin tur knullat med honom? Ibland låter det som om det är mannens ansvar med knullat. I det verkliga livet skulle jag nog önska att fler kvinnor tog mer ansvar för det gemensamma knullat istället för att gömma sig i skuggorna.
Det var dock inte det som var drömmen med Brecht, utan att Brecht tände en dröm och längtan inom mig om enkelheten. Det kanske berodde på att jag läste Steppvargen av Hesse vid denna tid, 1972 i ett kallt, vinterfagert Lund.
Min dröm var att vara en munk med två stycken raka, enkla, kostymer, som karatedräkter. En säng på golvet , ett fönster m0t himlen och några böcker. Ett liv utan ägande. Ett motstånd. Jag har levt så, utan ägande, hela livet.
När man blir äldre blir ägandet helt meningslöst. Man ska ju snart ge bort allt. Varför äga? Den andra känslan som blir så stark är känslan av att göra, inte att konsumera. Det är också ett motstånd. Det är viktigare att cykla fem mil i vinden, känna solen mot dina bara knän, än gå på bio, eller teater eller fotoutställning. Det handlar om att göra. Ett slags motstånd. Anledningen till att jag inte tycker det är viktigt med utställningar för min egen del är att jag behöver ingen inspiration. Jag är redan sprängfylld. Jag behöver tiden till att göra. Vinden och solen är min kamrat i verkstaden.
Jag har alltid befunnit mig i motstånd, men under de senaste åren har jag utan att lyfta ett finger blivit indragen i den moderna, motståndslösa ekonomin. Jag bor i lånad borätt, jag hyr sommarhus, lever som en pascha, utan en enda sekund ha strävat ditåt. Har jag blivit lurad? Var är mitt motstånd?
Resistence står det på den flera hundra år gamla väggen i Florens. Det är en tanke. En fråga om enkelhet och sunt förnuft. Herman Hesse skrev många bra böcker. Brecht gjorde många bra pjäser. Flotten, som skrevs av Kent Andersson och handlade om ett Sverige som flöt iväg mot något, var inspirerad av Brecht. Flotten var en av de första pjäser jag såg. Den var oerhörd. En tidsspegel som gäller än idag.
Brecht tog alltid med sig en affisch då han flyttade och eller flydde undan nazisterna. Det är en vacker bild. Strömholm tog med en gammal fåtölj mellan de billiga hotellrummen i Paris.
Historien upprepar sig och i mina lurar spelar Mark Knopler Brother in arms.
