Sörmlandskaffe
Första huset.
Lätt mögligt, fuktigt, träffar en kompis från stan. Det är som en djungel av fuktighet. Min fru får panik.
Vi har ingen lust att lägga typ 700 000 kr för att ständigt gå i gummistövlar.
Andra huset.
Dyra Stockholmsbilar flankerar ingången till huset. Långt att gå, känns som man är på väg till sin egen begravning. Tyst, ensam, långt bort. Jag känner paniken. Ska jag bo på något ställe där man kanske en gång i veckan ser en annan människa.
Går bort.
Fika 1.
Hamnar på en Herrgård där man samlar på skyltar, vackert ställe, usel service. Tar tjugo minuter att fixa två mackor. Vi är de enda gästerna och buffén typ spagettisallad kostar 350 spänn. Vi tar en macka var och drar vidare.
Jag börjar bli lagomt irriterad över alla oduglingar som har kaféer på landet. Sköt ert jobb, för satan.
Fika 2.
I disken ligger sk chokladbollar, numera nämnda som " sådana där bollar".
Min fru som är ett under av diskretion frågar: Är det inte choklad i de där bollarna?
- Jo, säger plantan som står bakom disken.
- Varför heter de då, " Sådana där bollar" frågar min fru.
Blir lite surt. Min fru tittar på mig, ser att jag är på väg att bli jävligt irriterad.
Vi tar våfflor med jordgubbar.
Då vi får våfflorna säger mannen som serverar: Det är svenska jordgubbar.
