onsdag 3 juni 2015

På äventyr med Fricken.



Jag ligger på Frickens rulle. Det är värsta motvinden, ser hans ben pendla upp och ner framför mig. Han är inte mycket till vindskydd, den beniga jäveln. Cyklister är beniga. Det finns stora feta saker också och det är jobbigt då dom kör om en på platten. Monster. Man längtar bara efter fetaste backen så man kan få sätta dom på plats,  men det sker sällan.

Fricken cyklar på och jag tänker på likheten med cykel och fotografi. Att de flesta fotografer är magra, finns några feta också men alla bra, riktigt bra fotografer jag känner till är magra. Fetknopparna köper ofta teleobjektiv, måste vara något som hägrar där borta?

Fricken cyklar på. Vi stannar, pissar och dricker vatten. Fricken begår ett fruktansvärt brott. Han lämnar cykeln och går bort med hjälmen på. Det finns en ytterst viktig regel inom cykelsporten och det är att aldrig ha hjälmen på om man går längre bort från cykeln än 68 cm. Det är spöstraff på sånt. En annan sak som alla måste lära sig är att omedelbart plocka bort allt trams på racern. Ta dessa gummihutor som sitter på ventilen. Bort, bort, spöstraff.

Den viktigaste regeln är dock att varje runda måste innehålla ett pisstopp och absolut ett fikastopp. Cykelsporten uppkom samtidigt som espresson. Och aldrig något mjölkkaffe på rundorna. Espresso.

Igår hade jag tagit med mig eget kaffe i en liten ståltermos men det var för starkt för både Fricken och mig. När vi körde backträning fick vi båda diarré och fick göra ett snabbt pittstop i Nackaskogen.

Det är härligt med idrott. Två timmar om dagen räcker, fem mil är perfekt. Nu viftar Fricken med armbågen, vill att jag ska gå fram och dra. Okej då, glider förbi och han lägger sig bakom min magra kropp. Jag är inte heller mycket till lä men det är hans problem. Jag ser att han halar upp en banan ur fickan, tänker tydligen tjuväta före sista backen.

Vi får syn på två gubbar längre fram och då blir vi som hungriga vargar. Nu ska vi köra upp de gamla vraken, tänker vi och eldar på, men lagomt till vi kommer ikapp dom passar de slöa jäklarna på att göra ett pittstopp. Typiskt. Aldrig får man glänsa.

När vi seglar över Skanstullsbron kommer de första dropparna regn. Guds skönhetskräm, säger jag bara. Regn idag, sol i morgon.