lördag 20 juni 2015

Midsommardag 2015

Katten sitter bredvid mig i soffan. Han spinner så kroppen skakar. Vi har blivit kompisar på äldre dar. Han är ingen enkel lirare, ganska stursk, så som en hankatt ska vara.
Det är kanske åldern som förenar oss.

Min fru går i gräset, det småduggar. Hon letar och dödar sniglar. Det blir runt hundra om dagen. Det är ganska avkopplande att gå där, plocka upp dom och slänga dom i en hink och avsluta det med att hälla ner kokhett vatten över dom.

Mördarsniglar är ett jävla otyg. De äter blommor och allt som är fint.
Jag tittar ut över nejden, gräset, allt grönt och tungt, tungt grönt. En Grek som kommer hit och ser vår grönska skulle tycka han såg ett paradis. Efter ett tag skulle han nog fråga efter värmen och solen, men innan dess,,,,

Grekland, vilket jävla tjafs det är. Gå ur EU och visa att ni står på egna ben. Grekland är ju ett land som inte fungerar, som har rent imbecill skattepolitik, själviskt, korkat och som nu måste börja om från början med en solidarisk, egen politik. Jag älskar Grekland, men det är också myglarnas paradis.

Gå ur EU och visa vilken styrka den finns i nationen, för Grekland har ett fantastiskt folk och är ett fantastiskt land, men man måste göra upp med korruptionen på alla nivåer.

Cyklarna står mot väggen. Det blev en märklig, sorglig midsommar.
Solen kommer upp, solen försvinner. Duggregnet faller, duggregnet försvinner. Det är ett regn som renar kroppen, löser sorgen när någon går bort och när solen faller över nejden, finns också energin där.

Sol och regn, det är kanske det som är motorn i oss. Sol och regn är det som skapar oss.

Jag har en stund då min hjärna befinner sig överallt. Hos min dotter i Tyskland, hos min son på Borgmästargatan, hos min fru i gräset, hos kamraten på Singö, hos vänner på Iraklia. Det vandrar, som sol och regn.

Det är en vacker stund. Min fru är vacker, men trött idag. Hon var heroisk på midsommarafton, knöt ihop det hela med god mat och varm blick. Jag eldade, mannens lott, att elda huset.

Det blev en morgon, katten kurrade, solen låg och dippade på fönsterblecket. Jag öppnade fönstret och den friska, svala morgonvinden hade en känsla av jordgubbar och koskit. Min fru kände det också och hennes leende var vackert, lite trött, men hon ville verkligen ha en kopp kaffe.