Tankar på vägen
Jag dricker ett glas rött vin, känner mig nöjd, i samklang med mig själv.I Grekland, vare sig jag sitter och ser ut över bergen i Mili, lyssnar till bergsgetternas klämtande klockor eller sitter på Stelida och ser ut över havet mot Naxos, så kan jag känna en otrolig tomhet inom mig. Det finns ingenting. Absolut ingenting, inte en enda tanke, åsikt, känsla. Bara extrem tomhet.
Det är nästan skrämmande att man som människa kan bli så tom, så utan något.
Jag cyklade fem mil idag, lyssnade på Ekot om terrordåden . Det är ju inte mycket att snacka om. Västvärlden är i krig mot Jihadisterna. Muslimerna är också i krig med jihadisterna. Det är krig,m ideologiskt krig. Ett krig som bara kan vinnas om västvärlden hjälper till att rycka upp all de eländiga länderna i Mellanöstern och i Afrika. Nu är det spelrum för skäggen med grumliga idéer. Det är en sak, men vi har samma krig i vårt land. I vissa förorter går de grumliga idéerna framåt. Det hjälper inte att stänga gränser osv för vi har redan fienden bland oss. Både Afrika och Mellanöstern behöver en Marshallhjälp för att komma på benen. Utbildning, jämlikhet, men grejen är att vissa av våra förorter också behöver en Marshallhjälp för att lösa problemen och krossa skäggen.
Nog om det. Det kommer att komma många fler terrorattacker och alla dessa kommer att kosta oss och världen otroligt mycket mer än att satsa på att rycka upp länderna i Afrika och Mellanöstern. Vi tillsammans är världen. Sverige är bara en kugge i systemet, men funkar det inte slirar alla kuggar.
Annars, tycker det är roligt med Grekland. Vad fan är det man inbillar sig? Denna fullständigt absurda karusell. Vad kostar den? Skriv av lånen, låt landet resa sig själv utan skulder och ohemula räntekostnader,
Kollar på tv, reportage från Bråvalla, ja, den sedvanliga svenska fyllan.
Ser att Etc startar dagstidning i Sundsvall, tror att de på något vis ska ersätta Dagbladet. Ja, snacka om att jag tvivlar. Jag känner Sundsvall ganska bra, en extremt reaktionär stad. Jag säger bara Lycka till.
