Gick ut med kameran....
Det är dags att dra igång något igen. Jag har en bok på gång, men jag vet inte vad som saknas, för något saknas. Det känns lite omöjligt att skriva texten och visa bilderna, för det är för mycket sex. Någon gång ska jag släppa den här boken. Kanske om ytterligare fem, tio år?
Jag tittade igenom Mirakatalogen. Alla fina bilderna med Mikael Andersson och den fenomenale Anders P. Herregud vilka bilder Anders tog under de här åren. Problemet med oss åldrande fotografer är att vi fortsätter ta samma bilder hela livet. Man kan verkligen bli less på oss. Vi gör samma sak om och om igen och det var ju en anledning till att Bresson la av då han blev strax över sextio. Hans nya bilder var ju bara skit i jämförelse med det gamla.
Det är ju samma med Strömmis eller Sune J, inte en bild efter sextio, mest skit. Samma med mig. Mest skit. Men, då kommer den stora frågan. Ska man lägga ner? Varje gång man producerar något som är lite sämre än det andra, eller ligger på samma nivå, så sänker man sitt totala arbete några meter. Så är det.
Vem fan tycker Bruce Springsteen är bra idag eller bättre än förr, eller Stones, eller Dylan? Det är ju bara skit det dom gör idag jämfört med förr, men ska de lägga av? Hur åldras man som konstnär?
Svåra frågor, eller hur? Eller ni skiter väl i detta?
Nog om detta? Ta Slas, som bestämde sig för att skriva en viss mängd böcker. På slutet kom det en del ganska slätstrukna saker och plötsligt en bra, men motiverar det slätstrukna det bra? Vem vet?
En sak är då säker. Jag kommer aldrig att hålla på för att någon annan vill att jag ska göra det och när jag känner att jag är patetiskt dålig så lägger jag ner.
Å andra sidan så är jag ju pensionär, hahaha, det är min nya grej. Vet inte vad det betyder? Kanske att man får fika mycket och kan skita i det mesta?
