torsdag 18 juni 2015

David Alan Harvey

Det är inte lätt att vara katt. Så fort Zingo kliver utanför dörren sätter fåglarna igång och varnar. Han måste känna sig påpassad. Förstår att kattdjur jagar på natten.

På tal om fotografi och fotografer. Mina favoriter är ju den gamle Bresson, Atget, den gamle Koudelka tills Exile, Strömholm, Moriyama, McCullin, en del Mary Ellen mark, Sune Jonsson, Smiths The loft och kanske någon till från det gamla gardet.

Av de nya, moderna, gillar jag David Alan Harvey. Jag vet inte om jag gillar hans bilder riktigt, ingen riktig närvaro, men vilken skön, galen man. Han är sjuttio bast och kör på med Burn Magazine, gör kameraväskor, lite roligt då han är en kamera, ett objektivmänniska, ( Fujufilm 100s). Man undrar ju vad man ska med en kameraväska till då, kör en massa workshops och gör bra intervjuer med andra fotografer, typ den med Elliot Erwitt osv,,,

Han verkar sympatisk, gapig och skön på alla jävla sätt. Jag skulle nog trivas med honom och hans livslust.

Jag har kommit på ett projekt på landet. Mycket inspirerande. Det är mycket lättare att arbeta om man arbetar i projektform, ser en form och ett slut. Jag kan nästan inte se många bilder som inte tillkommit genom projekt. Koudelkas Zigenare, eller Exile, Tunbjörks alla böcker, Petersen, Engström,  Sune Jonsson, Bresson, osv, alla bilder kommer ju från genomförda projekt. Att gå och drälla med kameran leder sällan någonstans. Smoliansky är väl en av de få som får ihop något och i hans fall är det ju poesin och gråskalorna som är projektet.

Jag skulle vilja slå ett slag för en annan bloggare,

10 Lessons David Alan Harvey Has Taught Me About Street ...

erickimphotography.com

Han gör många bra sammanfattningar om olika fotografers arbetssätt. 

Regnet ligger i luften. Dags att gå ut och kolla vad som händer. Katten är ute och fåglarna är tysta. Inte bra, som åska före regn.